Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jämförelse mellan Herodotos ocli Thukydides av Esaias Tegnér 197
barerna. Denna idé är också med förundransvärd konst utförd: allt
ifrån början till slutet hänförer sig, mer eller mindre till den samma,
allt det föregående syftar endast derpå, det är Grekiska Nationalärans
stamträd som lian uppritar för oss: så djupt roten än ligger skickar
hon dock alla sina safter opp till toppen, så vidlyftigt grenarna ock
breda sig, så förena de sig dock alla i trädets krona, i de eviga segrarna
vid Marathon och Salamis och Platæa. Detta har Herodotus
åstadkommit väsendtligen genom1 det sätt hvarpå han ordnat händelserna,
och derigenom att han utelemnat eller åtminstone ställt i skuggan allt
det som med hans afsigt och hufvudidé ej står i något närmare
sammanhang. Han behöfver derföre aldrig taga sin tillflykt till hvad man hos
sednare Historieskrifvare kallar Pragmatism hvilken ger mig ej blott
händelsen sjelf utan på köpet en mängd lösa resonnementer2 öfver
dess betydelse och vigt, dem man gerna kunde umbära och bortkastar
såsom onyttigt skal och omslag. Herodotus deremot ger händelsen helt
enkel: hvad den betyder är klart af det rum som den innehar i det
liela, hvaraf den utgör en organisk del: den behöfver ingen vidare
förklaring, liksom en god konstnär ej behöfver att skrifva inunder sitt
konstverk hvad det skall föreställa. I detta afseende och från denna
sida betraktad är Herodoti historia utan tvifvel det mest fulländade
verk som forntiden lemnat oss. Jag undantar icke en gång Homerus,
med hvilken Herodotus i öfrigt, både i afseende på händelsernas
anordning och berättelsens ton, har mycken likhet, som i synnerhet
Böttiger visat De Herodoti Historia ad carminis epici indolem propius
accedente.
Thucydidis historia öfver peloponnesiska kriget är ett gn
författarens död ofulländadt verk, och kan således icke såsom ett helt
bedömmas. Så stort företräde det må äga framför Herodoti, i afseende
på critik och forskning och historisk trovärdighet, så mycket är det
detsamma underlägset både till idén ocli anordningen. Hvad han skulle
framställa är egenteligen tvisten mellan Athén och Sparta om
Hegemonien öfver Grekland: dertillmed förklarar han afsigten med sin historia
vara den att dermed gagna och undervisa blifvande Statsmän, då han
ansåg för troligt att lika omständigheter äfven framdeles kunde inträffa,
som dem han beskrifvit. Hvad nu detta sednare ändamål angår, så
är det väl främmande för Historien, som egenteligen icke har eller bör
ha någon didaktiskt afsigt: om lion undervisar så är det blott tillfälligt.
Se vi åter på den förstnämnde afsigten (om Hegem.) så är den ej heller
uppnådd, icke blott derföre att kriget ej slutat, utan äfven och i
synnerhet derföre att händelserna hos Thucydides ej på långt när äro
ordnade med den tydliga hänsigt till ett bestämdt mål som hos
Thucydides (!). Man förlorar väl aldrig kriget, men väl krigets princip och
afsigt ur sigte: det är en röra, ett chaos af fältslag och belägringar,
af folksbeslut och förbund, af hjeltemod och grymheter, af styggelser
1 Överstr.: klokheten af sin anordning af.
Överstr.: deröfver, dem jag ej begär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
