Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Bror Olssön
finns dessutom en jämförelse mellan Thukydides och Xenophon. Före
Tegnér har den klassiske filologen Georg Friedrich Creuzer behandlat
Herodotos och Thukydides, av vilket arbete Tegnér är starkt
beroende och till vilket vi därför i det följande få anledning
återkomma. Men innan Tegnér kommer in på sitt egentliga ämne,
anger han i en längre inledning historiografiens plats i sitt
estetiska system. Av utan vidare insedda skäl kan denna inledning
betraktas som det intressantaste partiet i hela avhandlingen och
förtjänar därför att något utförligare analyseras.
Klio var en av sånggudinnorna, denna äkta antika tanke är
den ledande grundsatsen i inledningen. Historien är följaktligen
en fri konst och har liksom poesien sitt ändamål i sig själv. Både
historien och poesien dikta. I direkt anknytning till Aristoteles’
Poetik kap. 9, där historien och poesien karakteriseras genom
begreppen verkligt—möjligt, förklarar emellertid Tegnér, att det
existerar en bestämd skillnad mellan poesien och historien: medan
den senare är bunden vid det historiskt skedda och endast i formen
har full frihet, ligger poesiens rike i möjligheternas land som det
i en äkta Tegnériansk formulering heter både i jämförelsen och i
det svenska konceptet till det tryckta promotionsprogrammet. Men
icke allt som verkligen skett är historiskt, endast det som har
historisk viktighet. Historiens egentliga uppgift är därför att skilja
det historiskt betydelsefulla från det oväsentliga: uraktlåtes detta
uppkommer krönikan.
Att Tegnér vidblev sin uppfattning om historien som en poetisk
konst kan man utläsa också på andra ställen i hans skrifter, även
om lians uttalanden i ämnet varken äro många eller uttömmande.
I ett utlåtande 1826 om C. A. Nicanders skaldestycke Tassos död
heter det sålunda:1
Men två ting är det i synnerhet som jag värderar i den
ifrågavarande Täflingsskriften. Det första är den historiska sanningen, utan
alla onödiga tillsatser och utsmyckningar, hvilken här sjelfmant adlar
sig till poetisk värdighet. leke blott Tassos död, utan nästan hvart
och ett historiskt factum har sin poëtiska sida, som egenteligen utgör
dess lifs- och medelpunkt. Det kommer endast an på att ställa sig så
att man ser flen rätt. Ingen ljuger sig fram till poësie: den grekiska
föreställningen att Clio var en af Sånggudinnorna och att de sa.mteliga
voro döttrar af Minnet har en djup betydelse. Författaren har icke
diktat någon väsendtlig omständighet; han har blott ställt verkligheten
i sin rätta dager: hans dikt är sanning.
1 Saml. skrifter. Utg. av E. Wrangel och F. Böök. 5, s. 303—364.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
