Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Bror Olssön
promotionsprogramniet 1820, ty »tingens rot och väsende» förefaller
att vara synonymt med den platonska idén.1
När Tegnér skrev sin jämförelse mellan Herodotus och
Thukydides hade en svensk historiker framträtt, som även i övrigt övat
ett stort inflytande på honom, nämligen Geijer. Man har ali
anledning misstänka att Geijers åskådning icke varit utan betydelse
för Tegnér, när han sökte framställa historiens uppgift. Det är
särskilt på två ställen som Geijer fore 1820 berört
historieskrivningen, nämligen i avhandlingen De stilo historico Romanorum
obser-vationes (1808)2 och i Historiens förhållande till religion, saga ocli
mythologi.3 I inledningen till den förstnämnda avhandlingen
behandlar Geijer historieskrivningen hos grekerna, »som ensamma
torde kunna ge en föreställning om det antika i genren» och
fortsätter: »Historien har uppkommit ur poesien». Men liksom Tegnér
konstaterar Geijer en bestämd skillnad mellan poesien och historien,
i det han framhåller:
Ty att poesien förlustår sig med uppfinningens fria spel icke
blott tillåta vi men vilja vi. Av historien åter fordrar man sanning.
Men vad för en sanning? I en stor eller åtminstone minnesvärd
händelse äro alla dragen både de största och de minsta sanna. Skola då
både de ena och de andra, skall över huvud allt berättas? —
Ingalunda. — Historikern bör likna denne Ennius’ lärda, vederhäftiga och
försiktiga man, som
mycket kan tala och mycket förtiga.
En våg bör därför användas, på vilken författaren väger tingens
betydelse. — Då emellertid den mänskliga friheten, så vida den uttrycker
sig i yttervärlden, vilket sker i och med samhällsbildningen, är historiens
ämne; efter vilken måttstock skulle väl historieskrivaren värdera
händelsen, om inte efter deras större eller mindre medverkan till detta
ändamål?
I avhandlingen Om historien och dess förhållande till religion,
saga och mythologi framhåller Geijer, att »historieskrifvaren skall
således skilja sken ifrån sanning; han skall blott berätta hvad som
verkligen skett. Men en verklig verklighet, om jag så får uttrycka mig,
äger blott det som har en nödvändig verklighet. Det lösa tillfälliga
1 I En episod i Tegnérs platonism (i: Festskrift tillägnad Hans Larsson,
s. 9 ff.) har Olle Holmberg sannolikt med rätta framhållit, att Tegnér icke gått
alldeles fri från Platons poesifördömande, även om han kraftigt värjt sig däremot.
2 Numera i svensk övers, i Saml. skr., utg. av J. Landquist. 1, s. 56.
3 Ibid, s. 256 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
