Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
Erland Lindbäck
folklynnet framträtt relativt skarpt för Runeberg vid tiden för
Pavodiktens tillkomst.
Av intresse blir jämförelsen mellan uppsatsen och dikten
egentligen först då den berör själsegenskaperna. De hos Pavo
framträdande dragen av tålighet, saktmod och hjälpsamhet återfinnas
angivna i uppsatsen såsom typegenskaper. Yad dessa beträffar visar
sålunda Pavos hustru en från Saarijärvibons avvikande karaktär,
men en fortsatt jämförelse leder tanken direkt över till henne.
»Den knappa, ofta onaturliga födan», skriver Runeberg, »verkar
menligt på deras kroppskrafter, och obekantskapen med andra
njutningar af lifvet än sömnens och hvilans gör, att de uteslutande hålla
sig till dein och försumma att arbeta för andra. Sällan ser man
deras omtanke sträcka sig längre än till närmaste dagar...» Det
var just omtanke som Pavos hustru saknade. Han själv är som
beräknare och hushållare enligt uppsatsen att finna på kuststräckans
slättland. Och finnens av Runeberg omvittnade »allmänna böjelse
för maklighet och lugn» är han ej heller något exempel på.
Saari-järvibon är liknöjd, och åtminstone synes han »handfallen, slö och
oförmögen till ali bragd, der liflighet och fattning komma i fråga».
Hans tröghet och eftergivenhet är framkallad av den natur, som
»fri utvecklar sina gigantiska krafter och gäckar ett tvinande slägtes
glesa ansträngningar till hennes kufvande». Alla krafter i hans
väsen ha sålunda under fattigdom och betryck kommit att »verka
inåt, så att de blott sällan och slappt öfvergå i yttre handling».
Någon motsvarighet till dessa omdömen erbjuder ju Pavos karaktär
fortfarande icke alis. Tvärtom, han är handlingskraftig och
enträgen i sitt arbete: ur den stora kampen mot naturen framgår
han som segrare. Dessutom är hans orubbliga gudsförtröstan en
religiositet av helt annat slag än den, Runeberg funnit hos
Saari-järvibon, vars »själ frossar vegetativt av hennes (naturens) dyrkan»
(Saml. arb. 6, s. 4, 7 f., 12, 14, 18). Någon religiositet har
Runeberg ej heller i brevet till Grot vittnat om hos den finske bonden.
Hans ord om »en medfödd klar blick i lifvets innersta förhållanden»
torde, såsom Sylwan framhållit, ha avsett instinktens naturliga
säkerhet. Dock har han väl vid jämförelsen mellan kustlandets
och inlandets natur och deras olika verkan på människosinnet också
velat antyda en viss religiositet hos inlandsbon: »till ett sinne, som
är stämdt för den lugna, poetiskt religiösa betraktelsen, talar
företrädesvis upplandsbygden». Men dikten om bonden Pavo är ju,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
