Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Legenden om bonden Paavo
15
de förras låga ståndpunkt. De äro okunniga, fördomsfulla och
oförnuftiga, och med elakt lynne förstöra de det husliga lugnet
och trevnaden: särskilt nämnde han den lägsta folkklassen, om
vilken var och en visste, att »den råa hustrun är ett plågoris för
man och hela huset».1 »Förr än bildning och hyfsing här skola
taga öfverhanden», säger Lönnrot, »och den gamla råheten och
huglösheten försvinna, skall oplysningen rundt omkring ifrån alla
kanter här concentrera sina strålar, för att blifva verksam.» Dock
har han både i Tavastland och Savolaks sett, att man liksom
överallt i landet börjat uppodla kärren, om vars fördelar »till och med»
allmogen var övertygad. »Vårsäden, som på flera ställen förut ofta
skadades af froster, mognar nu ofta utan att hemsökas deraf. Detta
tillskrifva de sina kärrödjningar.»2 Fem år senare förnyade han
emellertid sin kritik av befolkningen i norr, särskilt den omkring
Kajana, denna gång med en speciell avsikt att i anledning av
hjäp-aktionen från sydliga Finland lämna precisa och utförliga uppgifter.
Nödåren berodde enligt Lönnrots mening ej på naturens karghet
utan på befolkningens lättja. Man brydde sig ej om att gräva
diken, till och med helt nära åkrarna fingo kärren ligga kvar och
sprida ifrån sig de förödande nattfrosterna. Bonden arbetar
makligt, vilar länge och ofta men äter duktigt, ibland så att han
knappast kan röra sig ur stället. Om förnuftig hushållning ha
jordbrukarna däruppe knappast begrepp utom i undantagsfall, då det
emellertid visat sig, att de kunnat reda sig utan hjälp även under
svåra år. Också Schubert har omtalat den bristande hushållningen.3
Under trycket av motgångarna har befolkningen sedan länge massvis
företagit strövningar från gård och grund4, vartill Runeberg
åtminstone år 1832 blev vittne. Troligen ha dessa vandringar
framkallats även av primitiva instinkter, man har ju, såsom P. J. Bladh
meddelat i början av århundradet, lagt märke till, hur den finska
allmogen satte mer värde på sitt fiskevatten än på sin jord.5
1 Memorial 15. 6. 1815. I: E. Nervänder, Minne af Fredr. Cygnæus, Hfors
1892, s. 25.
2 Lönnrot, a. a. 2, s. 7, 16 f., 35.
3 Lönnrot till L. I. Ahlstubbe, brev 12. 6. 1833. Sv. skr. 2, s. 137—144.
— Senare påpekat av E. J. Bonsdorff, Försök att utreda orsakerna till
missväxten i Finland, Hfors 1870, s. 163 ff. Jfr s. 182 o. 191. Även av L. Lindelöf
m. fl., Betänkande afg. till landtbruksstyr. af komm, för unders, af frostfenomenet,
Hfors 1893, s. 9.
4 V. F. Johansson, Finlands agrarpolitiska historia. 1. Hfors 1924, s. 68 o. 70.
5 P. J. Bladh,. a. a. s. 115 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
