Sorry, no PDF download. - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
Erland Lindbäck
pietisternas främsta var i första hälften av århundradet en
savo-laksisk bonde vid namn Paavo Ruotsalainen, som med sin familj
ofta fick svälta på sitt fattiga hemman. E. Aspelin har i sin bok
om Lars Stenbäck i förbigående betecknat honom som »en äkta
förebild till Runebergs Pavo», men tanken, att skalden i sin dikt
skulle avsett att teckna en pietistledare har aldrig blivit direkt
framförd. Diktens Pavo kan ju ej heller utan vidare betecknas
som pietist, och för övrigt är Runebergs ställning till pietismen
framför allt känd som rent avvisande. Denna inställning har han
dock visat först omkring år 1837, då han i Morgonbladets två sista
nummer inför den gamle trädgårdsmästarens brev, i vilka han med
bitterhet framställde denna rörelses livsförnekande ideal i dess
förödande verkningar. Vid denna tid hade Runeberg särskilda
anledningar till angrepp på pietismen, vilken inom den österbottniska
studentavdelningen i Helsingfors fått betydande representanter för
en asketisk kristendomsuppfattning. Så hade hans vän Lars
Stenbäck sökt påverka hans systrar, och Runeberg hade utan framgång
varnat dem för dennes sällskap. Allra mest upprörande måste Johan
Jacob Östrings sorgliga öde ha synts honom. Under anslutning till
pietismen hade denne från att vara en utåtriktad, handlingskraftig
ungdom förvandlats till en grubblare, som med ett strängt
studie-och kammarsittarliv givit ett ärftligt anlag för lungsot tillfälle att
utveckla sig. Denne Östring hade så i början av mars 1836 efter
ett hastigt avtynande dött.1 Det är samma utvecklingsgång
Runeberg året därefter beskrivit i sina brev. Östring har i viss mening
varit en förebild till Rosa, och traditionens uppgift att Runebergs
exempel varit taget ur verkligheten har sålunda ett stöd. Om
Runebergs tidigare inställning till pietismen vet man mycket litet.
Söderhjelm har med ledning av de första årgångarna av Helsingfors
Morgonblad ansett sig hos Runeberg kunna konstatera »en viss
likgiltighet mot hela rörelsen» ända fram mot år 1836. Om hans
inställning före 1832 är intet bekant. Han kan då redan ha visat
sig indifferent, men omöjligt är ej heller, att han haft’ sympatier
för den. Ej långt före skapandet av dikten om Pavo genomgick
han en religiöst färgad kris, under vilken han åtminstone vid något
tillfälle, såsom då han skrev sin dikt Bön, med en stark levande
känsla närmat sig pietisternas kristendom. Belfrage har också fram-
1 R. I. Holsti, Minnesteckning af Johan Jacob Östring ... Hfors 1841, s. 7,
18, 22 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
