Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
Erland Lindbäck
domliga ljus. Det måste religion och evangelium till för att
övervinna okunnighetens, vantrons och villornas natt. Alla andra
åtgärder att hyfsa en nations seder, att liva dess näringar skulle
där-förutan i längden vara förgäves. Han efterlyser också en för
allmogen lämplig, kort men klar och kärnfull skrift till förklaring av
den kristna religionens sanningar.
Den kristna religionsform, som Jakob Tengström med tiden allt
mer vände sig till, var reformationens. På ett allt personligare
sätt förhärligade han i Evangeliska sällskapet Luthers reformation,
och med iver grep han tillfället att deltaga i det internationella arbetet
på Bibelns spridande bland allmogen i skilda länder. Så kom han
också att med sympati omfatta flera av de pietistiskt orienterade
av prästerskapet, och han prisade de män, som med avseende på
den egna livserfarenheten och verksamheten kunde tjäna som
föredömen. Med hänförelse talade han om de väldiga lärare, som
tillhört pietismen eller med denna besläktade riktningar. Men han
erinrade också om de urartningar, som förekommit i form av
svärmeri eller överdriven stränghet.
Det var åren 1821 och 1822 Tengström gjorde dessa uttalanden.
Yid denna tid hade han i sina pietistsympatier ännu ett stöd i
kejsaren själv, men då regeringen följande år ändrade sin politik
med avseende på folkväckelsen, tvingades ärkebiskopen till större
försiktighet. Resultatet av hans och de övriga kommitterades arbete
för bevarande av ordningen bland de väckta blev emellertid en kritik
av rörelsens urartningar, varvid Renquist främst måste ha avsetts
men dessutom givetvis också de ohörsamma av Paavos anhängare.
Mer än någon annan har Paavo själv varit förtjänt av erkännandet
om »värma och alfvare», »liflighet och andlig kraft».1 Såsom Paavo
för länge sedan gjort, fördömde Tengström år 1825 den blinda
övertro, som gör religionen till endast en känslans angelägenhet.2
Överhuvud kan det sägas, att Paavo för ärkebiskopen måste ha
framstått såsom i det väsentliga motsvarande höga krav på föredömlig
kristen religiositet. Hos denne har han kunnat finna den
bibelkännedom han önskade se som allmän hos det finska folket, även
den värdefulla religiösa livserfarenheten, den praktiska kristendomen
och slutligen något av sin egen vilja att för Guds skull vara ali
1 Underddnigste Memorial 28 Maj 1824; i: E. Anthoni, a. a. 2, s. 377—381.
2 Se Anthoni, a. a. 1, s. 80, 90,’ 205 ff.; 2, s. 304 ff., 328, 352—358, 370, 377,
378, 381 f., 388.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
