Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
Erland Lindbäck
turen gäckat spridda ansträngningar till dess kuvande. Så mycket
önskvärdare har då en utomordentlig föregångsman varit där. Med
suverän självständighet har så Runeberg av sitt material, sina
förebilder, skapat en konstnärlig ersättning och därmed givit sin första,
stora anslutning till arbetet på den finska kulturens förkovran. I
formen ett av de vackraste exemplen på svensk pedagogisk
allmogeskildring har dikten om bonden Pavo blivit ett monument över en
av intensiv kulturkamp fylld epok i Finlands historia.1
En äldre litterär frände till Pavo är givetvis den stoiska och
ädla medborgargestalt, som i Ode öfver själens styrka fått sin allmänt
förebildande skildring och som Runeberg med dikten Föi^synen i
början av 1820-talet velat förhärliga2, samtidigt som han vittnat
om en Gud, som kan straffa men innerst inne är god. Frågan
varför storm och hagel dock kan få härja den åker, som lantmannen
med svett och möda arbetat på, har han fått besvarad i Jakob
Tengströms skola. En samlad utformning av bondegestalten har
Runeberg haft i Geijers OdaTbonden, vars första strof måhända gett
honom anslaget till hans dikt, och som överhuvud varit ett eggande
exempel på förhärligandet av det elementära i bondens liv och
arbete. Dessutom har Odalbonden helt visst både för Tengström och
Runeberg stått som ett exempel på bondestammen vid Mälaren och
Vänern, vilken den förre angivit som ett mönster för den finske
bonden. Båda dikterna ha tillkommit som uttryck för en gentemot
upplysningstidens förståndstro kritisk inställning samt i kamp mot en
rådande slapp samhällsanda.3
Hur har Runeberg kommit att göra sin bondedikt till en legend?
Måhända har man även här att räkna med någon från Jakob
Tengström härstammande ingivelse. Kanske har han åhört någon
betraktelse som givit honom uppslaget. Tengström predikade
visserligen ej ens under sin neologperiod över triviala ämnen, men
han kunde, i ett annat avseende i praktiken mer konservativ än i
teorien, framställa missväxten som straff för synd, och han kunde
yttra, att Gud »liksom tvingar syndaren till bot» genom timliga
1 Jfr E. Lindström, Pedagogisk allmogeskildring. Några synpunkter på
.1830-ialets sv. folklivsberättelser. Fentskr. till Sylwan. Gbg 1924.
2 Se M. Lamm, Upplysningstidens romantik, 1, Sthlm 1918, s. 297—302.
3 Se A. Blanck, Geijers götiska diktning, Uppsala 1918, s. 269, 312, 317.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
