Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Erland Lindbäck
tärer. Sylwan har betecknat Runeberg »från en sida sedd» som en
»primitiv».1 Han har framhållit Runebergs fatalism och påpekat
hans kvietism, liksöm Hirn i sitt arbete Runebergskulten talat om
de kontemplativa, kvietistiska och indolenta böjelserna i hans väsen.2
Han har ännu ej hunnit odlarens stadium, han är jägare, säger
Sylwan — därmed antydande hans primitiva aggressivitet — och han
jublar, när han får vända skola och stad ryggen för att på
Kroksnäs — där han knappast tar i en bok — jaga, fiska och meditera.
Forskningslust av vetenskaplig art var honom främmande, fortsätter
Sylwan, det samhälleliga berörde honom lika litet vare sig det var
av politisk, ekonomisk eller annan innebörd. Men detta är ju endast
en sida av Runebergs psyke, såsom Hirn utförligt diskuterat i sitt
arbete.3 Belfrage har påpekat, att han under de första mannaåren
utan att klaga uppbar en ansenlig arbetsbörda, under åren kring
1830 bedrev han även vetenskapligt arbete och medverkade till
inrättandet av en läroanstalt, som skulle bli hävstången för
välbehövliga reformer i Finlands undervisningsverk.4 Men en konflikt
fanns där säkert alltid. Hans docentspecimen, fullbordat våren 1830
och i stort sett alltså författat samtidigt som legenden om Pavo,
’ tillkom mycket långsamt och anses ha påkallat ihärdigare arbete än
vad hans natur egentligen var böjd för. I juli 1830 har Fredrika
under Runebergs arbete med Elgskyttarne konstaterat, att flit ej
var hans »nöje».5 Det är alltså tydligt, att Runeberg haft stora
förutsättningar för en sympatisk inlevelse i det finska folkets
mot-satsfyllda lynne och problem. I konstnärliga framställningar som
Sven Duva och dikten om Hanes söner har han skildrat finnen som
kulturarbetare och krigare, samtidigt som han sökt befrielse från
den inre konflikt, som han varje vår fick en reell lösning på. Redan
med legenden om Pavo har han i en överlägsen konstnärlig seger
övervunnit brytningen mellan odlande och upplösande inre makter.
Men här har kulturviljan segrat.
Vad har kommit Runeberg att konstnärligt utforma sin
kulturkonflikt i den Tengströmska idealismens tecken? Givetvis har hans
personliga kontakt med ärkebiskopen varit ytterst betydelsefull, men
1 O. Sylwan, Till Runebergs världsåskådning, Edda 1917, s. 92—96.
2 Yrjö Hirn, Runebergskulten (SLF), Hfors 1935, s. 228.
8 A. a. s. 133—137.
4 Belfrage, a. a. s. 80 ff.
5 Strömborg, a. a., 1—3, s. 142, 185. — R. F. v. Willebrand, Fredrika
Runeberg. SLF FU 17 (1903), s. 185.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
