Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
Elof Ehnmark
Det bidrag* i Teckningar 1, som vi veta mest om, är Axel och
Anna. Det är tydligt, att just detta lilla lekverk väckte Fredrika
Bremers författarhåg på ett alldeles nytt sätt och att det var dess
tillkomst, som gav henne mod att försöka sin lycka på
bokmarknaden. Att bokens framgång avgjordes av Axel och Anna är också
uppenbart. Stycket upptar nästan jämnt hälften av volymen. I
andra upplagan har f. ö. den inledande Bittet till publiken
typografiskt sett närmast hänförts till detta första bidrag. Efter ett
titelblad med titeln Teckningar etc., kommer nämligen ett nytt med
titeln Axel och Anna, först därefter följer nämnda JBillet och sedan
kommer novellen Axel och Anna. Anordningen är måhända en
tillfällighet. I varje fall kom uppmärksamheten att i främsta
rummet riktas på inledningsnovellen. I Svenskt Biografiskt
Lexikon skriver sålunda Peter Wieselgren om Fredrika Bremers inträde
på författarbanan: »Från besväret att versifiera högstämda dialoger
mellan än Olympens, än Walhalls gudar för att önska föräldrarne
ali lycka på deras årsdagar, hvilka dialoger den unga poetissan
skrifvit utan att synnerligen deraf sjelf intresseras, gick hon hastigt
öfver till en enkel, naturlig brefvexling på prosa mellan Axel och
Anna, hvilken, författad på 2 dagar med någon tillhjelp af
nätterna under en nästan oafbruten hänförelse, blef oförändrad tryckt
och vann henne i blinken en ej fåtalig publik, som fröjdades att
hafva upptäckt en verklig talang bland den vittra ungdomen»
(N. F. II, s. 296, Sthm 1858—59).
Wieselgren betraktar alltså självklart Axel och Anna som det
verk, varmed Fredrika Bremer slog igenom. Detaljerna i sin
skildring har han fått från författarinnan själv, som i brev till honom
25 maj 1856 meddelade: »Den första lilla teckning, som jag
utgifvit, Axel och Anna eller etc., skrefs af mig på två dagar och
två nätter i en slags gladt rus, sådan som den nu är tryckt. Jag
kännde, som om icke jag utan en fremmande makt innom mig
skref, och tyckte, att det var obeskrifligt roligt. Mina älskade
systrar tyckte så me[d]» (n:r 958). De båda aktstyckena säga
egentligen detsamma, men i Wieselgrens formulering får man en annan
nyansering: det blir något mera romantiskt och extatiskt, än vad
Fredrika Bremer vill ha sagt om sin första glada skaparstund. Men
Fredrika Bremer har själv inte riktigt kommit ihåg, vad hon 15 år
tidigare berättat om sin debut, nämligen då hon i ett brev till
Brinkman 14 aug. 1841 talar om, att hon just funnit »första upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
