Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
Elof Ehnmark
havarnas namn äro tryckta på särskild rad med replikerna
omedelbart därunder. Här har man alltså en dialog i dialogen, som visar,
hur dramatiskt tänkt denna brevroman är. Detta framgår också
av att biljetterna stundom reduceras till talade repliker, t. ex.
s. 46, där Axel fantiserar om den framtida bosättningen: »Ett litet
hönshus . . . Anna, jag förlåter dig ej, om du skrattar.» Anna:
»Jag skrattar visst icke, bästa Axel. . .» Axel: »Ett litet hönshus,
ville jag säga, är äfven på stället.» När båda gruva sig för att
tala med sina målsmän, växlas nio biljetter i omedelbar följd etc.
Fullt naturligt har sålunda inte Fredrika Bremer bemästrat sin
biljett-teknik.
Från början dominerar komediinslaget. I den ordagrant
anförda dialogen mellan Axel och hans farbror (s. 9), svarar
farbrodern ideligen ett lakoniskt: nej. Axel fortsätter sedan dialogen
på egen hand och slutar med att själv svara: ja. Det är
amatörteaterns komik, anlagd på att flärdfritt roa familjepubliken.
Detsamma gäller motsvarande dialog mellan Anna och hennes tant
(s. 13), där det komiska består i Annas undergivna medgörlighet
mot bättre vetande; tanten talar nämligen om männens tyranni
och äktenskapets risker. Vidare bygger historien givetvis på
komiska missförstånd mellan de älskande, ett gammalt tacksamt
lustspelstema, som här utföres så, att Anna t. ex. (s. 15) talar om sin
nya hatt, vilken hennes kusin löjtnant Papperto säger klä henne
utmärkt, och att Axel omedelbart svarar, dels att hatten ingalunda
klär henne, dels att hon i sin tur måste se honom på hans nya
häst, vilken mycket berömts av fröknarna Mulliton (man
observerar det engelska namnet). Två dagar senare har Anna
födelsedag och. Axel sänder henne blommor. Anna svarar honom inte.
Axel skickar tre epistlar i följd och talar bl. a. om, att han sålt
hästen. Det sista brevet har den lakoniska lydelsen: »Anna!!!»
Nu svarar Anna ångerköpt: hon har bränt hatten och hennes tant
tar emot visiter. Så följa visiten och den hemliga förlovningen.
Nästa komediuppslag kommer, när Axel fått löfte om
anställning och vitt och brett börjar tala om deras framtid: å ena sidan
spartansk enkelhet, träsoffa att sitta på, havresoppa och ölost att
äta, å andra sidan teaterbesök, romanläsning, egen tjänsteflicka.
Anna vägrar att äta havresoppa och Axel svarar stramt: »Jag
dåraktige, som kunde vara så oerhördt dristig . . . som kunde tro . . .
men jag börjar inse min förvillelse» (s. 51). Anna skriver nu fem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
