Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
Elof Ehnmark
hjälte och måste alltså behålla sympatierna. Därför får han före
sin avresa avgiva följande deklaration: »Jag tror på Gud,
barmhertig, vis och allestädes närvarande. Jag är en Christen till min
tro.» Därför ångrar han sig djupt och ber om förlåtelse: »Se
mina [tårar] rinna . . . välkomna olycksvänner . . . baden hennes
fötter! . . . Tårar av ånger, af kärlek, af smärta och af vällust. . .
rinnen, rinnen.» (s. 76 f.). Vokabulären utgöres alltjämt av den
sentimentala stilens vanliga, publikdragande haranger. Inte ens
vällusten i tårarna saknas, hur opassande situationen än förefaller
att vara för just den valören. Axel ber naturligtvis också om en
hårlock, som skall påminna honom, »irrande och ensam i den vida
verlden», om »engeln, som var min». Slutligen kommer, typiskt
mera för patrioten Fredrika Bremer än för genren i allmänhet,
följande förklaring: »O mitt fädernesland! må jag i skötet af din
jord, som bar min vagga, få bädda min graf. En graf, som Anna
med en tår skall fukta.» (s. 78).
Härefter sker omsvängningen. I mystiska ordalag ber Anna
sin olycklige vän att uppskjuta resan. Axel lyder, men han är
inte längre den i allt undergivne botgöraren. Han klagar bittert,
när Anna inte skriver. »Det är afton ren... en hemsk och
stormig afton. . . Anna, i min själ är det hemskare ännu. Skrif
mig till ett lugnande ord!» (s. 80). Och då han får veta, att
löjtnant Papperto besökt Anna, bryter hans svartsjuka ut i stormiga
tirader, som delvis erinra om Fritjofs berömda ord om kvinnans
falskhet i Hemkomsten: »Är detta sannt, Anna? Död och hellvete,
är det sannt?» »Din tystnad är svar. Det är då så! Ha qvinna,
qvinna! Orm, odjur ... o, hvad kan jag säga, som har uttryck?»
Välkomnande nattens stormvindar sluter han in sig i sin
förtvivlan. Men nu följer en dubbel klimax. Dels berättar Anna,
att den ädle Emil Papperto gjort Axel och Anna rika, att den i
duellen sårade tillfrisknar och att Axels skulder äro betalda, dels
meddelar hon, att hon själv fallit i en svår och troligtvis dödlig
sjukdom: »Bered dig på allt, min vän; jag har kanske blott en
dag att lefva än.» Liksom Axel skall således även Anna få sitt
tillfälle i den sentimentala stilens repertoar. Rollen är klassisk
alltsedan slut volymen i Clarissa med den i överjordisk skönhet döende
hjältinnan. Emellertid ordna sig sakerna till det bästa. Anna
tillfrisknar och Axel får besöka henne, varefter han förtjust skildrar den
rörande scenen: Anna vilande i bädden, änglalik i sin vita dräkt. »För
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
