Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Elof Ehnmark
nu en dödlig lyckligare än jag.» (s. 41). Saken har inte någon
betydelse för romanhandlingen, men en liknande situation har
Fredrika Bremer själv varit med om, när brodern August kom hem
som nybliven kornett. Det skildras i brevet 14 jan. 1828: »August
är i himmelriket med sitt cornettskap och sin uniform. [.. .] Det
är en glädje att se hans lycka. Och väl är det, att, då man är
ung, ödet visar sig såsom en förekommande och vänlig brud
snarare än såsom en kärf och grälig käring.» Axel är den första
representanten för de Bremerska romanernas hjälte och hos denne
finns ofta något av vad man kunde kalla kornettypen, av brodern
August.
Emellertid är Axel överdrivet romanesk. Han ställer sig
heroiskt ute i regnet för att se en skymt av Anna i fönstret. Han
blir förkyld men begär blott en hårlock som botemedel — en scen,
som med bibehållet allvar blott kan skrivas av en kvinnlig
1800-talsförfattare. När han får komma på visit, fylls han av »en
sällhet, som kunde lyckliggöra en half verld». Han liknar verkligen
den nämnde »genifulle mannen», han är typisk Sturm und Drang,
häftig, obalanserad, svängande mellan ytterligheter. Två gånger
vill han enlevera Anna, som romanhjältar för sed hava och som
flickorna Bremer längtade efter, när de läst t. ex. om Indiana i
miss Burneys Camilla (Q. s. 22). Hans språk är fyllt av
populärromantikens hela bombasm. Han är älskare och ingenting annat
än älskare. Åtskilliga av sina primoamoroso-drag har han säkert
ärvt från tidens manliga ideal framför andra, Tegnérs Fritiof, utan
att dock ha ärvt mycket av dennes manliga vikingalynne. Liksom
Fritjof är han stolt, häftig, lätt bragt till ytterligheter, mångordig
och lyrisk. Både Fritjof och Axel hindras av yttre motstånd att
förenas med den älskade, båda söka gå våldets väg, båda bringas
till förtvivlade åtgärder och ådraga sig en skuld, som kräver ånger
och underkastelse, innan försoning kan vinnas. Och liksom
Ingeborg är Anna inkarnationen av försoningstanken, av mildheten,
godheten, den ödmjuka underkastelsen, som till slut leder fram
till seger.
Kärleken till Anna ger Axel romanhjältens rätt att utan
betänkande ta emot offer och gåvor av andra utan att förlora
sympatierna. Hans fel bli förlåtna, därför att de i grunden blott visa
elden och häftigheten i hans passion. Fredrika Bremer kan ännu
inte skildra en man i manlig verksamhet utan låter sin förste hjälte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
