Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser ocli noveller
59
näst sista. Det kan alltså senare ha insänts som utfyllnad och
samtidigt som aktuellt bidrag i en annan genre än de övriga
styckena. Man kan slutligen tillägga, att Charlotte, som
uttryckligen erinrar sig, att Brefvet var ett färskt bidrag, själv var
frånvarande och därför inte har kunnat meddela några detaljerade
uppgifter om den exakta tidpunkten för dess tillkomst.
Även om 1828 års erfarenheter sålunda legat till grund för
Fredrika Bremers samhällssatir, måste man naturligtvis också räkna
med hennes intryck från tidigare år. I Axel och Anna talas med
mycket likartade tonfall om livet i stora världen, där man »söker
nöjet, der det aldrig funnits, på supéer, der moralisk svältkur
hålles, eller på baler, der man dansar som på dagsverke» (s. 48).
Det kan f. ö. anmärkas, att ämnet inte saknade aktualitet i
samtida press. Heimdall har 4 juni 1828 n:r 7, en liten artikel Om
de vittra soiréerna i Paris, där dessa kultiverade tillställningar
jämföras med våra bastanta supéer, och tidningen återvänder till saken
i en ny artikel 25 juli, n:r 15. Fredrika Bremer har i varje fall
försökt att satirisera en företeelse, som hon både i grund känner
och i grund avskyr och som det dessutom var riskfritt för henne
att angripa, vilket t. ex. familjelivet icke var. Hennes begåvning
för satiren kan emellertid inte sägas vara särskilt utpräglad, och
■det är därför rätt naturligt, att hon sökt sig till de erkända
mönstren. När Rydqvist i Heimdall recenserade de första
Teckningarna, anmärkte han: »dock skulle Stockholms soupéer erbjudit
en mera pittoresk framställning. Men man fordrar här icke fru
Lenngrens pensel» (cit. Adlersparre-Leijonhufvud I: 46). För
Rydqvist var alltså adelssatirernas och Kalasets skaldinna den
självklara mästaren i fråga om angrepp på tomt och pretentiöst
nöjesliv. Hos Fredrika Bremer kan man också märka de tydliga
försöken att efterbilda den Lenngrenska penselföringen. Ett exempel
härpå är beskrivningen av hur värdfolket efter festen promenerar
»mellan slocknande ljus, lyckönskande hvarann, att upptåget är
slut, och tröstande sig öfver soupéens kostnad dermed att den varit
brillant och att man mycket roat sig hos dem» (s. 175). Scenen
knyter an till Herrns och fruns morgonkonversation. Det är vidare
betecknande, att Fredrika Bremer mitt i sina utläggningar
spontant citerar Björndansens »kära Nalle, bjud ej till». Hon har
imellertid förstått att relativt självständigt följa den stora
föregångaren. Hon har insett, att satiren måste grundas på realism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
