Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Elof Ehiimark
att läsaren måste känna igen sig, samtidigt som hans ögon öppnas
för det löjliga, och att en impressionistisk rapp och säker
snabbteckning ger honom den bästa minnesbilden. Den pregnanta
detaljen och det snabba uppräknandet, två typiskt Lenngrenska
stildrag, äro också det tekniska medlet framför andra i Fredrika
Bremers enda satiriska kåseri. Några exempel: »Ögonen plira, hufvuna
röras, fjädrarne vagga, sidenklädningarna frasa, det helsas och
frågas och svaras» (s. 169). Yidare: »Hettan i rummet tilltar,
lockarne rakna, en och annan näsa rodnar, öronen hetta, ögonen
tåras» (s. 169). Hon noterar hur »Mammorna, sjelfva mätta, skrapa
friskt från tallrikarne i sina ridikyler och näsdukar» och hur
»dött-rarne med mycket interesse läsa pullstrutarnas deviser» (s. 174), och
lägger märke till konversationen »om moder, middagar,
riksdagsmän m. m.» (s. 172). Själv tecknare har hon sinne för
fysionomier, trots sin klagan över att »goda tonen och fina bildningen ha
så slipat och putsat inom denna krets, så borttagit alla utsagda
former, ali originalitet», att intet personligt finnes kvar (s. 171).
Hon är vidare aktuell, inte bara i fråga om riksdagen.
Underhållningen består sålunda bl. a. av »sånger utur Fritjof» och hela
gången av kalaset med dess vräkiga överflöd stämmer med andra
samtida beskrivningar; man kan t. ex. jämföra med de
dagboksanteckningar, som citeras i Lotten Dahlgrens biografi över Frances
Lewin.
Men den satiriska slagkraften saknas alldeles. Det är dåligt
humör i skildringen. Fredrika Bremer liksom spjärnar emot, hon
vill inte släppa gäcken lös och förefaller själv vara i en irritabel
dagenefterstämning. Hon är alltför personligt engagerad för att
låta handlingen tala för sig själv utan inlagda kommentarer och
predikoinlägg. Sidorna 167—175 utgöras av beskrivning, sidorna
175—179 av moral, d. v. s. en tredjedel av kåseriet utgöres av
sensmoralen, vilket är praktiskt taget en tredjedel för mycket. Det
visar sig även till slut, att hennes närmaste läromästare inte är
fru Lenngren utan Franzén. Av honom har hon fått sin positiva
inställning till nöjeslivet. Uppmaningen: »dansen, spelen, sjungen,
men i allt detta roen er! Låten intet börjas trögt, intet slutas
tungt! Fläten med lätta händer oskyldiga nöjens krans» (s. 177),
är ju helt enkelt »Gode gosse, glaset töm» på prosa, och kåseriet
slutar mycket riktigt med en lätt retuschering av »efter en kväll,
måttligen njuten».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
