Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser ocli noveller
65
af oskuld och glädje» (s. 105), varieras t. ex. anslaget från
Menniskans anlete. Men framför allt är den flitigt nyttjade
änglasymbo-liken ett arv från Franzén. Tvillingarna ha syskontycke med den
överjordiska Fanny: »Man kallade dem Englarne, och i sanning,
då man såg dem, då man hörde deras melodiska röster förena sig
i en enkel lofsång till Skaparens ära, kunde man glömma allt annat
och för några stunder tro sig vara i himmelen» (s. 119). Fredrika
Bremer är i detta fall nära själsbefryndad med Franzén. Som barn
somnade hon ofta i känslan av att en skyddsängel leende stod
lutad över hennes bädd. »Jag behåller alltid», skriver hon senare,
»ett ljust fastän dunkelt minne af dessa drömmar, och ännu har
jag ej sett i verlden något så himmelskt som detta barndomsideal.»1
Tvillingarnas fantasivärld är alldeles identisk med hennes egen:
»Man hörde dem ofta, då de ined armarne lindade kring hvarandra
lågo i trädens skugga på mjuka gräsvallen, tala om Englarne, hvilkas
vingar de sågo i skyarne. [. . .] De sågo dem le, ja de talade
stundom förtroligt och barnsligt med dem, berömde dessas skönhet, som
(sade de) var ännu mycket skönare än deras. [. . .] Deras mor, som
alltid var nära dem, trodde på verkligheten af dessa syner. Och
hvad kan man väl säga deremot?» (s. 107).
En Franzénsk anstrykning har också skildringen av tvillingarnas
mor sorn madonna: »denna mors kärlek, hennes sällhet kan ej med
ord beskrifvas . . . liknas kanske blott vid hennes, som kring sin
sons hufvud såg Guds helighets gloria» (s. 120). Temat om den
milda modern i kretsen av en dyrkande barnskara var emellertid
mycket vanligt i familjeidyllens tidevarv. (Ett exempel finns i Aug.
Lafontaines 1818 översatta roman Arkadien, II: 31). Det kan
tillläggas, att berättelsen om tvillingarnas tragiska död har en
motsvarighet i Le Prince de Beaumonts Instructions pour les Jeiines
Dames, som Fredrika Bremer enligt Sj. A. s. 95 läste 1818. Där
berättas i samma sentimentala stil om ett »änglabarns» sista
stunder, III: 12 ff. Liksom tvillingarna säga: »Yi skola vaka öfver
er [. . .] sedan vi blifvit englar», eller fråga: »skola vi i morgon
vakna i himmelen?» (s. 130, 133), säger den unga flickan i
Instructions: »Je vais vous qüitter; mais c’est pour aller à mon Dieu.»
lion är lika god, lika rörande. Modern berättar om hennes
dödsstund: »Je la voyais, ce me sernble, entrer dans le ciel, voler dans
1 Cit. efter Kleman, a. a. s. 51.
5—37829. Samlaren 1S38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
