Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
Elof Ehiimark
FÖRHOPPNIN G Ali.
I ännu högre grad än Axel och Anna är Förhoppningar ett
resultat av läsning. Huvudpersonen är manlig och hans äventyr sådana,
som Fredrika Bremer själv aldrig sett på nära håll men som ofta
återkomma i tidens romaner. Man behöver bara erinra om att
novellen slutar som prästgårdsidyll. Traditionen från Goldsmiths
The Vicar of Wakeßeld har följts här liksom i genren
överhuvudtaget: jagformen, den än sentimentala, än spännande intrig- och
skildringstypen, det godmodiga, smålustiga föredraget och det
barnsligt fromma i hjältens karaktär, hans obekantskap med världen och
hans väg från olycka till lycka. När han bland sina förhoppningar
nämner att »med tiden finna en förläggare till mina predikningar»,
erinrar detta i någon mån om dr. Primroses predikosamling om
monogamiens välsignelser, vilken han publicerat men som »as they
never sold, I have the consolation of thinking are read only by
the happy Few» (kap. 2). Hjälten i Förhoppningar har ett litet
komiskt äventyr på ett värdshus; dr. Primrose och hans son Moses
bli lurade på sina marknadsbesök etc. Genren hade emellertid på
Fredrika Bremers tid så många representanter, att man inte
behöver gå till prototypen för att finna överensstämmelser. Andan
och tonen är likartad i t. ex. de prästgårdsromaner, som ha den
flitige och populäre Aug. Lafontaine till upphovsman (Den fattige
Landpresten, Den fattige Pr estsonen, Emeritus, alla tidigt översatta).
I samme författares Arkadien, II: 158, finns en komisk värdshusscen,
som till typen närmar sig den motsvarande i Förhoppningar. I
dylika scener, där komiken ligger i dialoger och situationer, får
man naturligtvis också räkna med teatern som en inspirationskälla
för Fredrika Bremer. Att de tillhöra det litterärt upplevda eller
på litterär basis fabulerade, inte det personligt erfarna, torde i
varje fall vara tämligen säkert.
Litterärt gods är även det inslag av komiskt utnyttjad
skräckstämning och spökromantik, som finns i Förhoppningar. Redan
Jane Austen har behandlat temat på detta sätt i Northanger Äbbey
och det har ofta tacksamt utnyttjats för komisk verkan både i
roman och drama. Exempel finnas också i detta fall hos Aug.
Lafontaine. Man kan f. ö. erinra om satiren mot de hemliga
ordnarnas ceremonier hos Fr. Cederborgh och andra samt de komiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
