Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser ocli noveller
73
blir introducerad i familjen, får han veta, att den så hjärtligt
mottagne officeren var flickans bror och sonen i huset August D***,
vars liv han en gång räddat och med vilken han »vid Akademien
druckit duskål». Upplösningen av händelserna är traditionellt
romanmässig — den unga damen, som visar sig blott ha omfamnat en
nära anförvant, var ett särdeles omtyckt motiv1 — men samtidigt
har Fredrika Bremer hållit sig så nära verkligheten i denna
familjescen, att hon behållit sin bror kornettens förnamn och yrke: August
Bremer, kornett vid Lifregementets dragoner, reste ju hösten 1828
till Uppsala för att läsa juridik. När han till julen efter snabbt
absolverad kansliexamen återkom hem, utspelades en verklig
familjescen, som mycket påminner om den Fredrika Bremer i förväg
skildrat i Förhoppningar. Hon skriver till systern Charlotte 22 dec.
1828: »Jag börjar med att omtala, att August, den snälla gossen,
kom hem den ll:te dennes, sprittande glad, rask och förnöjd. Hans
examensbetyg äro de bästa, som på 20 års tid blifvit gifna vid
kansli-examen. [. . .] Pappa var så rörd och glad, såsom jag aldrig
än sett honom, han omfamnade August och grät. [. . .] Agathe, som
med mamma var på spektaklet och såg ’La Dame blanche’, var
sedan i förtjusning hela aftonen öfver den hvita frun och den
studerande kornetten» (nr 13. Jfr det förut citerade brev nr 4 om
August som nybliven kornett).
Själva den beskrivna scenen, familjen idylliskt samlad kring
aftonens tebord, har Fredrika Bremer senare varierat, men
grundstämningen förblev identisk med det trevande anslag, som hon
slogan i Förhoppningar. Det är en realistiskt sedd scen från den
samhällsklass hon själv tillhörde, men det är inte en direkt
reproduktion av en upplevd verklighet utan en önskedröm av det idealiska
hemlivet. Accessoarerna: inredning, hemseder, familjemedlemmarna
med far, mor och barn i olika åldrar, äro i och för sig hämtade
från verkligheten, men stämningen, trevnaden, den varma, ombonade
hemkänslan är något blott drömt och efterträtt. Fredrika Bremer
har längtat till en sådan familjeidyll lika ivrigt som den ensamme
hjälten i Förhoppningar. Själv var hon lika olyckligt innestängd
som han var utestängd, det är hela skillnaden. Därför kan hon
också lägga sina egna ord i hjältens mun, när hon låter honom
prisa det rätta familjelivet. Han kommer från en prästgård, där
1 Exempel i Elof Ehnmark, Studier i svensk realism, s. 225, not 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
