Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser ocli noveller
75
ingen gläder sig åt att man blifvit född, kunde man väl önska, att
det varit ogjordt» (s. 10). Båda dessa figurer äro tidigt
föräldralösa och sålunda berövade minnen av en glad barndom — ocli
några sådana minnen ville inte heller Fredrika Bremer kännas vid
för egen del. Men hjälten i Förhoppningar når till slut, vad han
längtat efter och drömt om: »Han har famille, tillgifna vänner och
räknar till sin slägt alla dem som inga ha. Han älskar; han är
älskad, han kan göra lyckliga, han är lycklig» (s. 163). Det är
Fredrika Bremers ideal. Den ensamna får blott på avstånd skåda
en sådan lycka och hennes krav på livet begränsas till bönen: »Om
jag kunde göra något litet godt, skulle jag ej klaga» (s. 14).
Hennes historia är tragisk, Förhoppningar däremot glättig och
idyllisk. Men djupare sett är också den grundad på samma
personliga konflikt, samma längtan efter befrielse från ett olidligt tvång.
Det är knappast förvånande, att Fredrika Bremer inte i debutboken
vill öppet framträda med sådana personliga bekännelser som i Den
Ensamna. Här höljer hon ined större omsorg in dem i litterär
form. Skaparglädjen och frihetskänslan, som till slut nådde henne
under Arstaåren, ha givit hennes lynne en glättig optimism, som
avspeglas i Förhoppningar liksom i Axel och Anna, och den nya
upptäckten av författartalang har ytterligare stärkt denna känsla.
Debuten skrevs också i första hand för honorarets skull och därför
lade Fredrika Bremer an på ett innehåll, som kunde tilltala publiken.
När hon fortsatte med Teckningar II, ville hon mera medvetet
utsträcka sin hjälpverksamhet till dem, som inte kunde hjälpas med
pengar, till dem som ledo av samma plågor och sorger, som hon
själv anfäktats av. Hon ville trösta och hugna på litterär väg.
Därför publicerade hon här de omstöpningar av tidigare
anteckningar och självbiografiska skisser, som blevo Den Ensamna och
Tröstarinnan. Men också i debutvolymen kan man avlyssna den
specifikt Bremerska rösten; redan där tala de erfarenheter, varpå
hennes livsverk skulle byggas upp och varigenom hon, trots alla
de tekniska brister, som skulle känneteckna hennes produktion,
kunde bli en författarinna för hela världen.
TECKNINGAR II.
Andra delen av Fredrika Bremers Teckningar utur hvardagslifvet
utkom senhösten 1830. Den började annonseras i Post- och Inrikes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
