Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
Elof Ehiimark
och »bilda mig genom de medel Ni anbefallt mig, till en upplyst
meniska; ock begagna min lätthet att skrifva till att göra mitt
sträfvande efter sanning och klarhet fruktbärande för mina likar.
Utilitetsprincipen lät mig inse, att jag på detta vis skulle kunna
göra mig vida nyttigare än som Soeur de Charité.» I samma brev
uppmanar hon miss Lewin att återvända till Sverige och göra
något för dess kvinnor. »En uppfostringsanstalt, ändamålsenligt och
klokt anlagd, skulle kanske här verka regenererande på ett sjunket
slägte.» Fredrika Bremers egen väg blev alltså en annan än den
hon tänkte sig, när hon nedskrev Den Ensamna. Men steget från
den enskilda, för det hela tämligen gagnlösa uppoffringen till
planen på en social organisation hade hon dock tagit redan i och med
detta projekt om ett protestantiskt nunnekloster, som förebådar
liberala och försocialistiska idéer, ehuru grunden är avgjort kristlig,
så som det hos Fredrika Bremer ständigt skulle förbliva. Det kan
f. ö. erinras om att en dylik plan om protestantiska nunnekloster
och hem för ångrande synderskor redan skisserats av Sam.
Richard-son i hans av Fredrika Bremer lästa och beundrade roman Sir
Charles Grandison (vol. IV, letter XXII).
Man lägger särskilt märke till att Fredrika Bremer i sitt
förslag självklart tänker sig hemmet som organisationens prototyp.
Hon vill bilda »stora familjer» och där låta de ensamma finna
»moder, syster och vänner» och med dem »knyta hjertats heliga
och ljufva band»; »den olyckliga, på verld och menniskor
förbittrade» skulle här finna »ett hem, fullt af kärlek och mildhet». Ändå
hade hemmet för Fredrika Bremer varit barndoms- och
ungdomsårens fängelse, ett säte för tyranni och oförstående. Hon blir i
alla fall, alltifrån genombrottet med Familien H. hemlivets
entusiastiska skildrare och familjelivets varmaste förespråkare i vår
litteratur. Fredrika Bremer och Geijer ha båda hemmet som själva
grundvalen för allt sitt sociala tänkande och uppbyggande. Vad
Fredrika Bremer beträffar ligger naturligtvis en god del till
förklaringen i den omständigheten, att hon inte blott mött tyranniet
utan också vägen till befrielse inom hemlivets ram, på familjestället
Årsta och i närmaste gemenskap med sina alltmer innerligt tillgivna
systrar. »Mina systrar ledo med mig, de ledo i mig och jag i dem.
Under de gemensamma sorgerna af vår utrikes resa hade vi först
innerligt slutit oss till hvarandra; under de gemensamma plågorna
af vårt husliga lif förenade vi oss ännu innerligare och i smärta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
