- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 19. 1938 /
85

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fredrika Bremers första skisser ocli noveller

85

och tårar knöts det band, som intet kan göra innerligare, som intet
kan upplösa och som nu är mitt lifs förnämsta glädjekälla» (Sj. A.
s. 98). Bundna av tidens vanliga uppfostringsmetoder hade
föräldrarna stäckt varje ansats till fri vilja och mer eller mindre direkt
orsakat den djupgående krisen hos detta problembarn, som de
saknade varje möjlighet att förstå, men syskonen hade i stället skänkt
den oeftergivligt nödvändiga gemenskapen, vilket gjorde, att
Fredrika Bremer dock aldrig behövde känna sig helt isolerad, i egentlig
mening som en av de ensamma. Detta sänker vågskålen till
hemmets och familjelivets förmån. Härtill kommer, att Fredrika Bremer
förstått, att det stora felet låg i själva uppfostringsmetoden, icke
i familjen som institution. Någon annan organisationsform är
Överhuvud inte tänkbar för henne. Dock lägger man märke till att hon
inte nämner någon faderlig eller moderlig auktoritet i sitt förslag.
Det hem hon drömmer om, är ett syskonhem och dess verksamhet
är ett syskonliv i självvald och fri gemenskap.

När Fredrika Bremer karakteriserar de olika typer av ensamma
kvinnor, för vilka den nya stiftelsen skulle vara en räddning, har
lion särskilt beträffande en av dem tänkt på sig själv. Det är inte
den släkt- och vänlösa, inte den »på villovägar förda», inte
egentligen heller den »på verld och menniskor förbittrade» eller den
som förfrusit av »stora verldens småhet och elände» utan »den
eldiga, passionerade, som Naturen gaf Alexanders själ och lyckan
endast bojor, hvars excentriska kraft förtär henne och förstör andra»
och som »under förfriskningen af sjelf villiga försakelser» här skulle
finna, »att ett helgons törniga krans är ett högre, ett skönare mål
att sträfva för en verldslig storhet» (s. 27). Fredrika Bremer börjar
Sj. A. med att som sitt mest konstitutiva drag framhålla begäret
»att på något sätt utmärka mig och bli omtalad», och härtill
sällade sig, tillfogar hon, »snart varmare känslor, [. . .] soln alla buro
passionens stämpel» (s. 93). Yid behandling av Axel och Anna har
detta inslag i hennes karaktär uppmärksammats. Här kan
ytterligare tilläggas, att det häftiga lynnesdraget ger en förklaring till
den nästan vulkaniska kraften i hennes stora kris, liksom dess
försvinnande visar det avgörande i hennes religiösa underkastelse.
Men det är samtidigt betecknande, att hon som religiös
personlighet innerst inne var mystiker. Det passionerande i hennes väsen
försonar på sitt sätt också med det ibland alltför patetiska i hennes
berättarkonst. För henne var även detta något äkta, något med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:29:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1938/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free