Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
Elof Ehiimark
mer med de ovan anförda reflexionerna. Den tillbedde Alfred ställer
sig bakom Camillas stol, när hon sjunger, och efter sången frågar
hon, om det var det stycke han önskat höra: »Jag hörde ej hans
halfhögt uttalade svar; men såg hans strålande blick möta hennes,
som, nedslogs. Hvarföre nedslogs den? Vackra och behagliga
Camilla! se tacksamt upp till himlen, om du i hans ögon såg den
känsla jag då läste i dina» (s. 47). Och strax därefter: »Hans ögon
följa henne. Det är ej underligt. Hon är en ros i sin fulla blomma,
vacker och god och glad. Han gaf henne nyss en bukett af
heliotroper och tusensköner» (s. 47). Det är i båda fallen kärlekens
ängslan och svartsjukans skarpsynthet, som fint och säkert skildras.
Efter att lia avslagit frieriet söker den ensamna försaka med
glädje, bedja om den älskades lycka och endast önska, att Camillas
kärlek skall bli hennes egen lik. Men det går inte. Fredrika
Bremer avbryter skildringen av hennes depression med följande ord:
»Arma svärmerska! dina vingar tyckas ej längre ha burit dig. —
Under ett sednare dato finner jag af samma hand, som skref om
glädje och sällhet, tecknade dessa ord, uttryck af en stilla, men
modlös känsla» (s. 57). Här kommer efter några tungsinta
reflexioner den lilla dikten »Fall, lätta snöflock, fall», vilken åtminstone
i sin bevarade form synes vara skriven direkt för situationen i
Den Ensamna. Därefter följer den nämnda pausen i berättelsens
förlopp. Sedan möta vi den ensamna som en förändrad kvinna.
»Fridens engel» har »nalkats allt närmare hennes hjerta» (s. 59)
och hennes tillstånd överensstämmer nära med Fredrika Bremers
eget efter krisen — därom bär bl. a. den här införda dikten »Nu
är stilla, salig hvila» vittne. Emellertid träffar den ensamna än en
gång de nu gifta Alfred och Camilla. Det visar sig, att Alfred
förvandlats till en ständigt bekymrad karriär jägare och att Camilla
trots ali yttre elegans är nedslagen och olycklig. Har Fredrika
Bremer inte unnat henne den stora lyckan? Har hon velat
reducera förlusten och antyda, att hennes och den ensamnas val varit
det bästa? Också denna episod synes bekräfta, att Fredrika
Bremer är personligen engagerad.
Ytterligare en liten iakttagelse kan läggas till de övriga.
Teckningar II hade en livlig åtgång och en ny upplaga måste tryckas
redan i jan. 1831. I brev till Charlotte den 23 jan. berättar
Fredrika Bremer: »För ett par dagar sedan skref Palmblad, att han i
största hast måste ombesörja en ny upplaga och dertill använda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
