Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fredrika Bremers första skisser ocli noveller
91
tre sättare, emedan bokhandlarne i Stockholm gå löst på hans
kom-missionär derstädes för att få flera exemplar» (n:r 48). I denna
nya upplaga ha strykningar företagits inom de partier av Den
Ensamna, vari kärlekshistorien omtalas, icke i några andra. Brevet
från Palmblad synes ge vid handen, att Fredrika Bremer fått
tillfälle att företaga ändringar för det nya trycket, vilket också
betecknas: »andra öfversedda upplagan.» I ett fall tycks
författarinnan velat stryka en passus, som synts henne alltför överdriven.
Det utgångna stycket lyder: »Var ej för god, o Alfred! Jag vet
ej, om blomman någonsin vågat älska den Sol, hvars strålar kring
henne sprida ljus och värme. Men det känner jag, att om kärlek
upfylde det sköte, som blott för ett så högt föremål bort hysa
vördnadsfull dyrkan, bodde äfven snart derinom en evig smärta»
(s. 39).1 Nästa strykning upptar ss. 60—62 (fram till versen »Nu är
stilla, salig hvila»). Bland det borttagna märker man följande stycke:
»O kärleks-minnen — minnen på engång så bittra och så ljufva!
I återkommen som om lugna aftonen vindflägten, hvilken ånyo upprör
slumrande vågor; som vårblommor på en graf— fastän allt mattare
och mattare, allt blekare och blekare.» Därefter följer en likaledes
borttagen dikt: »Så flyr en doft, som kom från rosengårdar,» vilken
uttrycker svårmodig resignation. Det kan antagas, att Fredrika
Bremer vid omtrycket inte velat kännas vid, vad hon här låter den
ensamna bikta. Samtidigt med andra upplagan av Teckningar II
utgav hon Teckningar III, innehållande den övervägande ljusa
avslutningen på Familien H. och samma år författade hon sina
Sjelfbiografiska Anteckningar, tillbakablicken på det oåterkalleligt
förgångna. De avslutas med förklaringen, att hon nu vill ägna sig
helt åt författarkallet, för vars skull hon just avslagit ett
giftermålsanbud. Den allvarliga kärlek, som hon i samma anteckningar
bekänner sig ha hyst, lever nu, säger hon, »stilla och förädlande
i mitt hjerta». Den upprörde alltså ej längre några »slumrande
vågor».
Kärleken var ett nödvändigt tema i Fredrika Bremers följande
romanproduktion, men det är tydligt, att ämnet allt mindre
intresserade henne. Efter det litterära genombrottet har erotiken
veterligt — fallet Böklin knappast undantaget — ingen plats i hennes
liv. Utan saknad synes hon avstå från varje tanke på äktenskap,
1 Meningen är väl: »som för ett så bögt föremål bort hysa blott
vördnadsfull dyrkan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
