Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyromantikernas folkmytologiska diktning
109
på folkmängdens inbillning, var likväl aldrig Horatii eller Popes
eller Voltaires. Den var några forna skottars, förmodligen även
andra råa folkslags, och har blott i senare tid blivit av några tyska
skalder återkallad.» Karakteristiskt nog inrangerar Leopold här
älvorna i spökballadens miljö utan att känna stilskillnaden. Man
kan i detta sammanhang även påminna om att Kellgren tidigare
gett samma uttryck åt gustavianens förakt för folkfantasien i
Ljusets fiender (1792), där skymningssvärmaren lovordar skumrasket, ty
»igenom dig fylls jorden opp
Af gudar, jättar, troll och andar».
Som bekant blev följden av Leopolds kritik en grundlig revision
av Franzéns tävlingsdikt, och jag kan ej underlåta att in extenso
återge ifrågavarande strof i den sista redaktionen, som skarpt
framhäver skillnaden mellan gustaviansk och nyromantisk stil:
Hvad! om Göthen, dristig som naturen,
För sitt snille bröt en egen ban:
Och bland Polens öknar buren
På en klippa i dess ocean,
Sjöng om stjernehvalfvet, som kring Fjellen
Svängs af en osynlig hand,
Sjöng om Gastars skrän, i norrskensqvällen,
Mellan isberg längs vid hafvets rand? —
Nej, bland cypriska Favoner,
Följd av Gratier och Kupidoner,
Der naturen sorglös ler,
Föddes Skönheten: — och föds ej mer.
Älvorna ha här fått rymma fältet för sina antika syskon.
På grund av dylika eftergifter blev Franzén aldrig någon
banbrytare för den svenska nyromantiken, och denna kom genom det
nya släktet att framför allt stå under inflytande av den mera
avancerade tyska nyromantiken, som gav hela strömningen en
filosofiskpolemisk karaktär. Tendenserna till en folkmytologisk diktning
skulle under dessa förhållanden säkert ej ha lett till något
resultat, om de ej funnit en hängiven förespråkare i en skald, som intar
en särställning inom nyromantiken, nämligen Clas Livijn. Att
hans sagospel Hafsfrun (1806) utkom i tryck först 1850, eller att
hans planer på andra sagospel och operor ofta endast blevo
fragment betyder härvid mindre, emedan han var intimt förbunden med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
