Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
Fritz Andersson
Hammarskjöld och dennes kamratkrets, vilket möjliggjorde ett både
muntligt och skriftligt utbyte av tankar och idéer. Impulsen till
Hafsfrun anses han ha fått från en sen folkvisa om Gustav Yasas
vansinnige son Magnus. I sitt företal skriver Livijn, att »den har
fallit ur mitt minne; endast hafsfruns bjudning
»Hertig Magnus! Hertig Magnus! trolofven I mig,
»Ty eder vill jag hafva så gerna.»
hans derpå följande svar:
Vore du en kristen qvinna»,
samt omqvadet:
Det blåser kallt, kallt väder ifrån sjön.»
hafva der outplånligen fästat sig och lifligt sväfvat för mig.» —
Mortensen, som behandlat detta styckeanmärker, att Livijn måste
ha ihågkommit mera än detta, eftersom han i omarbetad form
kunnat inlägga visan i andra akten. Emellertid får man nog
vitsorda Livijns eget uttalande. Den enda återstoden av folkvisans
dialog utgöres av havsfruns löfte om ett skepp till kärlekslön.
Hertig Magnus’ två gånger upprepade svar: »Det blåser kallt, kallt
väder ifrån sjön!» härstammar däremot icke från visan om Hertig
Magnus och hafsfrun2, som saknar omkväde, utan från en helt annan
folkvisa, Hafsfrun.3 Detta misstag, som Mortensen ej observerat,
tyder ingalunda på att förebilden till stycket fäst sig i hans
hågkomst med det omedelbara barndomsminnets fasthet. Däremot har
han kännedom om traditionens historiska förklaring. Han skriver
därom följande i sitt företal: »Man berättar, det konung Gustaf
I:s son, hertig Magnus af Östergötland, hvilken slutligen blef
rubbad till sina sinnen, i ett dylikt tillstånd störtade sig genom ett
fönster från Wadstena slott, i den med Wettern förenade
slottsgrafven; men räddades af en bland sina tjenare.» Denna tradition
finnes angiven redan 1791 i Fants ovannämnda specimen
acade-micum Be historia patriæ vetusta in traåitionibus vulgi residua och
har där i stort sett samma formulering: »Memorant ducem Ostro-
1 Johan Mortensen, Clas Livijns dramatiska författarskap, sid. 136 ff.
2 E. G. Geijer och A. A. Afzelius, Svenska folkvisor från forntiden} n:r 83.
3 Geijer och Afzelius, a. a. n:r 77.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
