Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyromantikernas folkmytologiska diktning 115
specialundersökning, Fosforisternas ballader och romanser 1810—13
[Göt. högsJc. årssJcr. 1912), visat, att flera ballader av den senare
kategorien stå under inflytande av Goethe och Oehlenschläger. Hur
omisskännligt detta inflytande än varit, räcker det dock ej till,
såsom Samuelsson förmodligen anser, att generellt tillämpas på
genren i dess helhet. Man får ej förbise, att båda dessa skalder
stodo i beroende till spökballaden. Ett sådant förbiseende gör sig
Samuelsson skyldig till, t. ex. vid diskussionen av Goetheinflytandet
på Sondéns Grannarne. Stilen i denna ballad påminner genom
hopandet av assonanser och onomatopoetiska vändningar om Goethes
Hochzeitslied. För att bedöma, huru stor Goethes originalitet
härvidlag är, behöver man endast tillägga, att skaparen av denna
teknik, i syfte att ge balladen en »folklig» karaktär, just är Bürger.1
Ett annat karakteristiskt särmärke tillägger Samuelsson dessa
ballader, nämligen egenskapen att vara bearbetade folksägner (a. a.,
sid. 78). Denna uppfattning delar även Schlick (a. st., sid. 90).
Som jag i inledningen anmärkt, får man taga dessa folksägners
äkthet ined stor reservation, och för övrigt var det just impulsen att
göra folksagan och övertron tjänliga för poesien, som redan hos
Bürger gav till resultat den allvarliga balladen. Förutom de
ovannämnda stilistiska dragen få en del andra egenheter i
kompositionen sin förklaring genom anknytning till Bürgerballaden:
sensmoralen i slutstrofen, som har sin direkta motsvarighet i Bürgers
moraliserande avslutning, den utförliga dialogen, som Bürger gjort
till ett verkningsfullt element i sin ballad, samt slutligen det
omständliga framställningssättet, som gör såväl Bürgers som många
av de nyromantiska balladerna olidligt långa (jfr Samuelsson, a. a.,
sid. 76 f., 80 f., och Beyer, a. a., sid. 65 ff., 72). Skillnaden mellan
Bürgers ballad och den nyromantiska är till att börja med ej stor.
När denna senare utvidgar motivkretsen genom att upptaga
folkmytologiska element, är detta ej att betrakta som ett försök
att spränga spökballadens former, ty i båda fallen ligger ju
egentligen samma slag av övertro till grund. Och likväl kommo
dessa folktrons väsen att bilda en artskild poetisk kategori, ty de
kunde dock till skillnad från spöktrons gestalter inpressas i ett
mytologiskt sammanhang, som gav dem mytens adelsmärke. Där-
1 Jfr Val. Beyee, Die Begründung der ernsten Ballade durch G. A. Bürger
0Quellen und Forschungen zur Sprach- und Culturgeschichte der germ. Völker, 97.
Heft), sid. 73 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
