Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
Fritz Andersson
sägen. För övrigt har han fritt omgestaltat motivet. Enligt
sägnen är det trollen nnder Magiestenen, som bjuda riddaren att
dricka ur hornet, när han rider till kyrkan, men Hammarskjöld
inför i stället skogsfrun som kvinnlig kontrahent. Den dramatiska
effekten i riddarens flykt för trollen går därigenom helt förlorad.
Vid denna avvikelse från traditionen glider Hammarskjöld
karakteristiskt nog över i spökballadens stil:
På himmelen släckas nu stjernorna ut
Af blixtrars blodröda sken;
Allt leka de gastar, vid ulfvens tjut,
Med hvita menniskoben.
Denna karaktär genomgår även avslutningen. Riddaren dör, och
av mjödet, som spilles ur hornet, uppstå eldslågor, som lägga
Ljungby slott i aska. Hammarskjöld har för denna drastiska
avslutning helt offrat traditionens magiska karaktär med den påföljd,
att dikten trots sina tendenser att följa folkvisans stil blir en
typisk Bürgerballad. Detta belyser, hur fast rotad den kvasifolkliga
balladen ännu var, och det är endast genom det nya men alltför
dåligt utnyttjade folkmytologiska elementet, som det är möjligt
för Hammarskjöld att tangera folkvisans mått. — En pendang till
denna ballad är Oles-Mo (1812). Liksom sägnen om Ljungby horn
förklarar Trolleättens ursprung, vill Hammarskjöld i Oles-Mo
anknyta en dylik, troligen av honom själv uppdiktad sägen till
ham-rarna i sitt släktvapen. Dikten röjer ett omisskännligt samband
med spökballaden och är f. ö. särdeles misslyckad.
Längre än till dessa ballader sträcker sig ej Hammarskjölds
folkmytologiska diktning. Att denna härleder sig från litterär
påverkan ligger i öppen dager. Hammarskjöld var ej skald, på sin
höjd en dålig imitatör. Den enda originella insatsen han
överhuvudtaget gör är, att han lancerar detta folkmytologiska mode,
och särskilt Strömkarlens inverkan på samtiden är ett ofrånkomligt
faktum. Den som med störst hänförelse följde det folkloristiska
program, som föresvävade Hammarskjöld, var Afzelius. Normen
för sin folkloristiska verksamhet har han framlagt i företalet till
andra upplagan av Swenska folkets sagohäfder. »Men äfwen den på
detta sätt ännu lefwande Sago-Häfden måste hafwa sin grund och
sanning i dennas egna djupare bemärkelse, sådan hon lätteligen
upptäckes, med glädje uppfattas och förstås af den sanne forn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
