- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 19. 1938 /
119

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nyromantikernas folkmytologiska diktning

119

forskaren och fosterlandsvännen.» Hans mening är ej, säger han
vidare, »att skrifwa en kritisk historia, utan att återskänka folket,
förädladt och ordnadt, hwad han från detsamma hemtat, och att
låta några aftonstrålar af minnenas sjunkande sol ännu en gång
sprida sig kring fäderneslandet öfwer ett älskat och älskwärdt folk.»
Detta högtravande patos kännetecknar hela hans litterära
verksamhet. E»ääf, som däremot värderade kritiskt omdöme och
sakkunskap, vägrade ju också envist att samarbeta med honom. Det är
ett allmänt känt faktum, att Afzelius’ fantasi och intresse för »vår
forntids romantik» oftast gått sina egna vägar och därvid avlägsnat
sig från den folkliga källa, som han åberopar. För att belysa hans
förfarande kan det för vårt vidkommande förtjäna påpekas, hur
han förvanskar ett sådant folkligt väsen som näcken. Om vi bortse
från hans romans Necken, som behandlas nedan, fästa vi oss vid
beskrivningen av näcken i Svenska folkvisor, där han omtalas som
en liten, skön gosse med gult, lockigt hår och röd mössa. I
Sago-häfderna ges följande bild: »Gungad, med guldharpa i hand, på
den stilla flodens vågor, synes han en ung gosse med röd mössa
och kring skuldrorna gult, i lockar fallande hår.» Tobias Norlind
(a. a., sid. 101) anmärker, att genom den stora spridning, som
Geijer-Afzelius’ folkvisor fingo, har »denna beskrivning så många gånger
(dock utan folklig källa som grund) blivit upprepad, att den
inträngt i medvetandet ej blott i Sverige utan (genom Grimm) även
i allmän germansk åskådning. Emellertid synes mig hela bilden
snarare ha Afzelii fantasi till fader än svensk folklore.» Yid detta
enligt folktron onda och människofientliga väsen har Afzelius knutit
den nyromantiska spekulation, som han blivit delaktig av. »Men
folket, som älskade sång och musik, prisade honom i sina sånger
och dikter. Han troddes med sina runlärda skalder och sångare
från hedentima hafwa fått sig boningar anvisade i hafsdjupen,
floder och strömmar. Der sjunga de vid sina harpor och strängaspel
ljuvliga sånger om försoningens stora dag och sin väntade
förlossning», skriver han i Sagohäfderna (II, sid. 160). Uppfattningen är
här alltigenom poetiskt fri. Afzelius anknyter ofta till denna
tradition om näckens längtan efter förlossning, ett motiv, som
synnerligen väl passar samman med den nyromantiska symboliken.
Denna sägen har han i Necken (Iduna 1813) insprängt med
mytologiskt vetande, som han förvärvat under sina Eddastudier. Det
oriktiga i att sammanställa näcken ined Freja och Ägirs döttrar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:29:52 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1938/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free