Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nyromantikernas folkmytologiska diktning 125
mänsklighetens första lyckliga umgänge med gudarna och naturen.
Hur äkta nyromantiskt är ej hans Afsked till Sånggudinnan:
Som barn jag redan
Dig låg på armen. —
Med gudaqväden
Du jollrarn födde.
I de följande stroferna ser han framför sig denna idylliska värld
med dess naturgudomligheter, hela detta idealliv, som framstår
desto skarpare mot det närvarandes mörka bakgrund.
Ej gröna Gudar
Ur hvassen titta
På Mör, som bada
I flodens vatten.
Ej skogens brudar
Tillsammans sitta
Förtroligt glada
I sommarnatten.
Hela detta lyckoland har karaktären av en optisk synvilla, som
inställer sig i en mörk och förtvivlad stund, då han vill göra sig
till herre över tiden och fly tillbaka i den oskuldsfulla barndomens
sköte. Samma strävan att klamra sig fast vid en illusion möter
oss i Elegi (1813, 1815), där han låter inbillningens trollanterna
mana fram minnena från försvunna år:
Hur väl det var mig i barndomsåren!
Med himlens dagg i de gyllne håren
Jag sorgfri lopp
Vid morgonrodnan, i aftonstunden,
Vid flodens bräddar, i skumma lunden
På fjellets topp.
Även här möter samma mytologiska panteon:
Då såg jag Älf vor i gräset svinga
Och hörde Gubben i floden klinga
Sin muntra dans.
Dvärgarna hamra i bergen, och ljusen glimma ur skogsfruns salar.
Ur mossbetäckta ruiner höras hänsovne forntidshjältars glam vid
dryckeshornen, förande tanken hän mot »den tid av dygder, då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
