Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anna Maria Lenngrens Pojkarne och Dalins April-Wärk 131
Den blott til dygd war födder,
Den war af Kunglig blod,
Och fast han kom från slödder,
Så togs han dock för god.
Er wänskap gick som tjuren
Den dumma stråten fram:
Mån wår har den naturen?
Nej, bort med sådan skam!
Wi andre tro och sinne
Tolf gånger på et år:
I dag är man ur minne,
Der man haft nåd i går.
At fint och höfligt drilla,
At byta färg och hamn,
Det hölls bland Er för illa:
Alt nämdes wid sit namn:
En Klok fick heta Kloker,
Fast än han godsint war,
En Toker hette Toker,
Fast än han purpur bar.1
Dalin sysslar i de följande stroferna med de gamla fädernas
enkla kosthåll, med deras våldsamma uppträdande och ogenerade
manér: han driver här målningen ut i det burleska. Emellertid
bör man med det ovan citerade jämföra ett parti ur Pojkarne
(stroferna 4—6):
Af falskheten och sveken
Jag visste intet än,
I hvar kamrat af leken
Jag såg en trogen vän;
De långa lömska kifven
Dem kände icke vi;
När örfilen var gifven,
Var vreden ock förbi.
Ej skilnad til personer
Jag såg i nöjets dar;
Bondpojkar och baroner
Alt för mig lika var;
1 Dalin, Witterhets-Arbeten, band 2, del 6, s. 4 ff., stroferna 5—9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
