Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bakgrunden till fru Lenngrens Björndansen
137
i Stockholmsposten den 2 januari publicerade Bouquetten, vilken delvis
citeras. Dikten har följande lydelse:
Non Satis est esse pulchra poëmata: — dulcia Sunto. Horat.
Ej är’et nog, det Versen är wacker: — han flödar af sötma.
Qwickhet prisas bör och wett:
Dygdens lof dock högst må gälla:
Många prof af alt Ni gett:
Senast i Er wackra Nella.
»Knöt och sjöng — och sjöng och knöt.»
Sjung, Du Lilla! Du är söt:
Oskuld — ogjordt, födt behag —
Eld och lif — och hjertelag —
Ädelt i hwart enda drag —
Men tilhopa — hela Summan,
Ställer Dig i skönsta dag,
Och Sublimt Du klappar Gumman:
Gummans ömhets-tår — dess Sång —
Nellas tystnad — Nellas språng —
Mycket wackert på en gång!
Uti Snillets Fatebur
Ni förstår, Min Fru! at wälja.
Alt är sjelfwäxt — alt natur —
Hwem som Ni har lärt förtälja?
Med hwTad lätthet — hwilket språk!
Aldrig skymt af konstens bråk.
Högst på kullen Snillets Gud
När han Nellas Sång fick höra,
Kände strax Er Lyras ljud:
(Altid wällust för hans öra:)
»Skönt, Min Dotter! — Snällt och Skönt!»
»Ropte Han, det bör bli lönt.»
Erato han wänligt bad,
Myrth- och Lager-krants Er fläta,
Af de ewigt gröna blad,
Och de blommor ej förgäta,
(Wäxt af himmelskt Guda-frö,)
Som ej falna — aldrig dö.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
