Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kring en roman av Daudet
149
ringen från Vita bergen hette, att »huset var skäckigt som om det
hade haft spetälskan», kunde detta återföras till den hos Daudet
förekommande bilden »les murs mangés d’une le pre grise». —
Planerna på Böda rummet gå, som Castrén framhållit (a. a. VII s. 110),
tillbaka ända till 1875. Att Strindberg under dessa år stiftat
bekantskap med Daudets arbeten, får väl, efter vad som förut
påpekats, anses som ganska säkert. Överhuvud torde han vid denna
tid ha sysslat ganska mycket med fransk litteratur, vilket framgår
av den självbiografiska brevväxlingen Han och hon. En
översättning av Madame Bovart/ utförd av Strindberg tyckes t. ex. ha varit
påtänkt hösten 1875. Det får väl också antas, att resan till Paris
följande år, även om den enl. Strindbergs egen uppgift i
självbiografien i viss mån var en besvikelse, ökat hans intresse för franska
förhållanden och hans förmåga att tillgodogöra sig fransk
litteratur på originalspråket. — Några sidor av Daudets författarskap,
som kunna erbjuda intresse vid en jämförelse med Strindberg, skola
här tagas fram. Exemplen äro i huvudsak från Fromont.
Man kan först konstatera, att Daudet både i motiv och
uppfattningssätt har mycket gemensamt med äldre berättarkonst, som
också återfinnes hos Strindberg. Han har som Dickens förkärlek
för originella, pittoreska typer, men dessa äro liksom hos
Strindberg i vida större utsträckning än hos Dickens hämtade från
författar- och konstnärsbohemen — Bang tecknar i förut nämnda
uppsats Daudet själv som den typiske bohemen —. I romanen Jack
förekommer litteratören Moronval, som numera är välbeställd
rektor för en skola men en gång varit »en av dessa tiotusen stackars
satar, utsvultna men stolta, som varje morgon stiga upp i Paris
med yrsel av hunger och ärelystna drömmar, tära ute på gatan i
små munsbitar ett femöresbröd, gömt i fickan, svärta sina kläder
med en penna neddoppad i bläckhornet, och vitstryka sina
skjortkragar med biljardkrita»; där är språkläraren, den store skalden
d’Argenton, en hänsynslös streber, sedermera utgivare av tidskriften
Framtidsrasernas revy. I Fromont förekommer en av Daudets mest
kända typer, det »misskända» skådespelargeniet Delobelle, egoisten,
gurmanden, fantasten, något i släkt både med Tartarin och Mr.
Micawbér, en sorglös ögonblicksmänniska, noggrann med
knapphålsblomman som Böda rummets Sellén. I alla livets skiften är
han aktören med de stora gesterna. I Böda rummet heter det om
Struve, då han presenterar kandidaten Borg som »doktor Borg»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
