Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
Arne Lidén
Hos både Daudet och Strindberg* utgöra dessa kvardröjande
drag av äldre berättarkonst dock endast episoder, som avteckna sig
mot en bakgrund av naken verklighetsskildring. Deras
kompositionssätt är ock ett annat. Den episka bredden har minskats,
händelseförloppet förenklats; romanen JacJc, Daudets mest voluminösa
verk, kan betraktas som ett signifikativt undantag.
Beskrivning-träder i stället för berättelse: händelseförloppet framställes i en
rad scener, som tendera att bli fristående. Starkast kommer detta
till synes i Röda rummet, men även hos Daudet äro de enskilda
tavlorna det primära. Mæurs parisiennes är undertiteln på flera
av hans romaner — enligt Thibaudet efter mönstret av Madame
Bovary. Mæurs de Province.1 Den kan betraktas som ett försvar
för den lösligare kompositionen. Röda rummets undertitel anger
på samma sätt och ännu starkare detsamma.
Det rent artistiska är mer framträdande. Ett led i jämförelsen,
som man i det avseendet kan framhäva, är naturskildringen. För
Strindbergs del erbjuder, som Lindblad också förklarar (a. as. 89),
sammanställningen med Dickens i det avseendet mindre av intresse.
Daudet är liksom Strindberg en impressionistisk friluftsmålare av
rang, vilket han visat främst i Lettres de mon Moulin. Bådas
diktning utgör i det fallet en parallell till tidens måleri. Åt alla hans
pariserskildringar ger den fina naturiakttagelsen, främst
känsligheten för atmosfäriska förhållanden, perspektiv och rymd. Liksom
hos Strindberg framträder också hos honom ofta en förkärlek för
den smånätta trädgårdsidyllen med mänskligt staffage. Han
påminner i det avseendet om den realistiske Parispoeten Francis
Coppée, som Strindberg ett par gånger nämner i Han och hon. Till
jämförelse med Lilljansidyllen i Röda rummet kan ett motiv ur
Fromont återges.
I Montrouge invid Paris’ vallar ha monsieur och madame Chëbe
skapat sig en liten idyll; »petit chalet avec jardin» står det på en
liten skylt utanför. Allt är smått och nätt; »en vatten tunna,
uppställd vid sidan av en berså av vinrankor, föreställde sjö». Först
hade han tänkt skapa en engelsk trädgård men beslöt sig sedan för
en fruktträdgård. »Och nu tänkte han inte på annat än
grönsakssängar, bönstänger och persikospaljéer. Hela förmiddagarna grävde
han i jorden, rynkande ögonbrynen med en min av det högtidligaste
1 A. Thibaudet, Histoire de la litt. franc. Paris 1936, s. 369.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
