Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
Arne Lidén
en fadd lukt och ett damm av arsenik men vari lyste granna flugor,
genomstungna på förhand och uppstaplade på varandra, eller fåglar i
rader lätt tryckta den ena till den andra och med vingar hållna uppe
genom fina remsor av silkespapper. Allt detta skulle nu monteras,
flugorna skulle sitta och dallra på messingstrådar, fjädrarna på de små
kolibris skulle ruggas upp och glanskas, en avbruten fot lagas med
silke och i de slocknade ögonens plats sättas två små lysande pärlor,
med ett ord insekten eller fågeln åter få sin naturliga ställning, sitt
liv och behag. (Renholms övers. s. 19).
Detta »fantasiyrke» blir på något sätt till en symbol av deras
egen tillvaro, den fadda lukten och arsenikdammet i arbetsrummet
till ett gift, som dödar deras egen livsduglighet. Dottern, den lilla
Desirée, är halt från barndomen, en stackars vingbruten varelse
som fåglarna på hennes bord. Hon har ingen längtan ut i livet,
där hon bara skulle möta förödmjukelser för sitt lytes skull, men
i sitt fantasiliv tar hon skadan igen — hon är inte för inte
fantasten Delobelles dotter. Och hennes arbete kommer henne här
till hjälp, mode planscherna och fåglarna ge hennes fantasi luft under
vingarna.
Hon tänkte sig, huru alla dessa små vingar skulle flyga bort från
hennes tunga bord för att företaga verkliga resor runtom pariservärlden
och glänsa vid glada fester i ljuskronornas sken; och blott och bart på
det sätt, varpå hon arrangerade sina fåglar och insekter hade man
kunnat gissa sig till riktningen av hennes tankar. Under dagar av
nedslagenhet och ledsnad sträckte sig de fina näbbarna utåt, vingarna
öppnade sig till hela sin vidd liksom för att i svindlande fart rusa bort
långt ifrån den femte våningens fattiga hem, från osande järnkaminer,
umbäranden och nöd (a. a. s. 20).
Desirée blir ett offer för de storas tanklösa egoism, ingen tänker
på att hon kan ha några önskningar Hon älskar Franz Risler,
men han anar intet därom. När han talar om för Delobelle sin
förlovning med Sidonie, tänker ingen på henne, ingen »märkte den
stackars flickans rörelse eller hennes blekhet eller den lilla fågelns
konvulsiviska darrning mellan hennes händer, och hur hon föll med
huvudet tillbakalutat liksom en vingskjuten fågel» (s. 48). Men
Sidonie och Franz skiljas, och Desirée börjar åter hoppas.
Och på samma gång som de små dödade fåglarna under hennes
hand återfingo ett sken av liv, så var det på samma sätt med hennes
illusion och förhoppningar, vilka, döda även de, och genomträngda av
ett vida finare och mera genomträngande gift än det som flög såsom
en lätt doft omkring arbetsbordet, ännu understundom lyftade vingarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
