Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
198
Gustaf Lindsten
i en rytm, som är nästan alldeles lika med den andra spelmansvisans.
I den första spelmansvisan förekomma följande två rader:
Då glänser det i ögon, då mjukna fina drag,
Och unga bröstet spännes vid frigjordt andetag.
De motsvaras av följande rader i tredje strofen av Spelmannen:
Då tändes glans i ögon, då stiger glöd på kind,
Och ungmöbarmar spännas käckt mot daggig skymningsvind.
Även Sångarfärd har att uppvisa ett par reminiscenser från samma
dikt av Bååth, såsom framgår av följande citat:
Men ut mot fria fältet på fålepar vi gunga,
Där fina, friska doftet ur våta ängar slår,
Där in det blåser hälsa med fart i hug och lunga,
Och genom alla leder en majljum kåre går.
(Bååth, 5, 1—4).
Dessa rader ha sin motsvarighet hos Karlfeldt i följande:
I gråa kalla husen så månget väsen fryser,
som aldrig fick förstå, hur naturens hjärta brann;
om frihetslifvets jubel, när yppig sommar lyser,
för dem jag glad vill spela det vackraste jag kan.
(Sjwlmansvisorj, strof 2).
När den unge visdiktaren hos Bååth tänker sig en gång i
framtiden vid den älskades sida rida genom den tysta byn i den friska
morgonluften, så har ju scenen en otvivelaktig likhet med den, då
spelmannen i Karlfelds dikt är föremål för en liknande
uppmärksamhet :
I friska morgonluften du rider vid min sida
På lätt och dansglad fåle igenom tysta byn,
Så gatans stenar sjunga, då hofvarne slå i,
Och alla tanter vakna, när raskt det bär förbi,
Så upp ur lätta blunden de riktigt rappa spritta
Och stå där anletsgråa i morgonsol och titta.
Det åsyftade parallellstället hos Karlfeldt lyder:
Men bleka kvinnor lyss från palatset och från kåken
och le med spotska läppar, i det jag går förbi:
»Med dina bonddrängsvisor–»; jag surrar till med stråken
och dränker deras mummel i rusig melodi. -—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
