Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
Gustaf Lindsten
Karlfeldt har sedan arbetat vidare med motivet. I Cecilia
Bölljas visbok har han i Vårskymning gett det en annan utformning
i en rytm, sorn endast är en variation av den föregående. Hela
förändringen är den, att dipodierna gjorts till tripodier, dessas
antal har minskats till fyra, fördelade på två versrader och skilda åt
genom en versrad, bestående av två anapester.
Den ena kom från slottet, hon smög i trädgårdsvrår
mellan örter och snår
som ångade och drömde i skymningsljuvlig vår.
Av tripodierna äro, som synes, 1 och 3 hyperkatalektiska, 2 och 4
akatalektiska. Den entonighet, som kanske enligt skaldens mening
vidlådde den strofform, där motivet tidigare behandlades, har
därigenom försvunnit. Karlfeldt har skapat en melodi av förtrollande
verkan. Diktens psykologi är också otvivelaktigt riktigare i den
senare utformningen av motivet.
Vi ha således, om den analys av dikten som här givits är
riktig, ett ytterligare exempel, som visar, hur Karlfeldt fört vidare
ett uppslag, som han fått av Bååth och behandlat det på ett
sådant sätt, att i den slutgiltiga utformningen ej finns något kvar
av den dikt, som givit uppslaget.
Den dikt, soin Böök tagit som exempel, då han påvisat
sammanhanget mellan Karlfeldts ungdomsdiktning och Bååths tidigare
diktsamlingar, är Vårbild. Med utgångspunkt från den har han
sagt det mest träffande, som överhuvud är att säga om de båda
skaldernas förhållande till varandra. Att i detalj fastslå, vad som
i denna direkt är inspirerat av Bååth, är ej lätt. Karlfeldts dikt
är skriven i en rytm, som närmast kan räknas som en variation
av den sapfiska med daktylen, regelbundet åtföljd av fyra trokéer,
ställd i spetsen.1 Den dikt, som hos Bååth mest i rytmiskt
avseende överensstämmer med Karlfeldts, är Nyårsafton på skånska
slätten. Det gemensamma är, att rytmen är femtaktig
daktylisk-trokaisk, vilket gör, att det rytmiska intrycket i stort sett är
detsamma. Men under det att Karlfeldts strof är ytterst regelbundet
byggd, är Bååths synnerligen oregelbunden. De två sista takterna i
varje rad äro alltid trokéer, vilket överhuvud är ägnat att ge versen
en viss tyngd i ett logaediskt schema. (Jfr versus spondiacus i
1 Daktylen är i åtskilliga verser tung. I tre rader har den ersatts av betonad
stavelse, åtföljd av paus + troké. Detta är fallet i 1,1, II, 1, VI,l.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
