Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
Gustaf Lindsten
sedermera intagen i Vildmarks- och kärleksvisor såsom Den
misskände spelmannen. Rytmen är i denna ej densamma som i de
tidigare spelmansvisorna utan avviker avsevärt från den av helt
naturliga skäl. Om skalden vidare skulle intressera sig för att behandla
motivet, måste han variera rytmen. Spelmannen kommer en afton
i ruskväder vandrande till bondgården, där han blir tagen för en
vanlig lösdrivare och hänvisad till drängstugan för att få husrum
under natten. Men klangen från en sträng på hans fiol förråder,
att han ej är en vanlig luffare. Då han får visa, vad han går för,
tar han både bonden, hans hustru och den vackra dottern med
storm och stannar som svärson i huset.
Den unge spelman log,
då det fyllda glas han tog.
»Jag är väl ej den buse, som ni trott, ack nej I
Jag är lärd till orgelnist,
och mitt namn Apelqvist,
och med fröjd, du sköna flicka, trolofvar jag dej.»
Trots det uppsluppna skämtet är det dock en portion allvar
med i dikten. Naturligtvis har Karlfeldt under sina
Sturm-und-Drangår många gånger tvekat om sin kallelse som diktare. Han
har känt, hur han dragits starkare mot diktningen, än han kanske
bort. Den har tagit tid och krafter i anspråk, som hans
pliktkänsla också krävt för sin del. Dikten Göken från något senare
tid är säkerligen ett uttryck för den disharmoni, som splittringen
mellan studier och diktning beredde honom. Men allteftersom hans
kallelse som diktare blev tydligare for honom, blev också hans
självkänsla starkare. Och det är framför allt denna som sätter sin
prägel på dikten.
1 Drömmar, publicerad i Nornan 1895, tryckt 1894 (.Karlfeldts
ungdomsdiktning, s. 101) är samma motiv behandlat burleskt i en
rytm, som i det allra närmaste överensstämmer med den som
förekommer i Spelmannen. Fiolen har emellertid i Drömmar ersatts av
ett dragspel, som för övrigt endast finns till i »spelmannens» fantasi.
Den stackars vallpojken drömmer om vilken storslagen roll han
skulle spela, om han hade en tia att köpa ett dragspel för. Då
skulle han gå i spetsen för ungdomen till gästabud, bli trakterad
först, spela för sin mor, så att hennes bekymrade anlete skulle
skina upp, ja, så att lärkan, trasten och hämplingen skulle tystna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
