Print (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
Gustaf Lindsten
taktiga hyperkatalektiska versen som stomme. Detta är fallet i
En vandringsdag och Sagan om Rosalind. En tredje strof typ har
den fyrtaktiga, akatalektiska jambiska versen som dominerande
beståndsdel. Denna typ förekommer i Fiskarevisa och Den sköne
Rosenblom. Att alla dessa stroftyper ha samband med Frödings
ovannämnda dikt synes mig i hög grad sannolikt.
Ännu så sent som 1898 använde Karlfeldt rytmen från de första
spelmansvisorna i En studentflamma, där ju spelmansmotivet spelar
en stor roll.
Jag bär mitt hjärtas instrument till strandens hassellund,
ty hon som har dess strängar spänt är där i denna stund.
Där stiger vinden sval från sjön i Mikaelifrost,
och flickor plundra backens spön sin läckergom till kost.
Den dikten upptogs ju ej i någon diktsamling, vilket däremot var
fallet med den i samma rytm om också ej i samma strofform skrivna
Fridolins dårskap, där diktaren skämtar med Fridolins
älskogstankar, så snart det våras. Även där införes spelmansmotivet i
slutstrofen:
Gå hem och gnid det fåralår,
som hänger på din vägg,
och sjung om våra tomma år
och sälla dryckers drägg.
Gjut dubbelt öl på flisorna
av sargad violin,
och gjut i af ton visorna
ditt svårmod, Fridolin!
I Karlstadstidningen d. 21/i 1893 publicerade Fröding sin dikt
Korperal Storm. Den 18/2 s. å. stod Karlfeldts Fanjunkar Berg att
läsa i Ny illustrerad tidning. Det ligger således en knapp månad
mellan dessa dikters offentliggörande, och det förefaller mig, som
om det skulle kunna finnas ett samband mellan dem. Frödings
dikt om den inanhaftige korporalen kan ha aktualiserat för honom
bilden av den barske fanjunkaren. Likheterna äro ju ganska stora
både i rytmiskt avseende och i fråga om innehållet. Bägge
dikterna bestå av tre sexradiga strofer, bestående av tre- och fyrradiga
jambisk-anapestiska versar. Hos Karlfeldt äro alla versarna
akatalektiska och rimmen manliga, medan hos Fröding fyra i varje strof
äro hyperkatalektiska med kvinnliga rim. De rytmiska olikheterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
