Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Gustaf Lindsten
ha en reminiscens från den förra. I karlfeldtscitatet skildras ju
huldran på ett sätt som mycket påminner om Frödings:
Hon var grannlåtsklädd som en påskdagspräst,
hade ormbunkskrans och kattguldsväst
och till knäna en granriskjol
och doft som av nattviol.
Jämför man den frödingska raden
Hon är älskogsaktig och manfolksgalen,
med Karlfeldts
Hon lockade kolarn och bad och gick an:
»Kom, vill du din själ mig gifva» etc.
så torde sambandet mellan Frödings och Karlfeldts dikter vara
ådagalagt.
Fröding har ej behandlat motivet mera än en gång. Han
berättar själv — eller låter sin sagesman berätta — om
Vickboms-pojken från Niklasdalen, Kalle i Dalen, som han kallar honom en
annan gång, och hans möte med huldran. Han har intet annat
syfte med sin dikt än att återge den folkliga föreställningen om
skogsrån på folkets eget sätt att uttrycka sig. Den uppgiften är
mästerligt löst. Någon symbolik är ej, som annars brukar vara
fallet, förbunden med behandlingen av motivet.
Rydberg har behandlat motivet utom i Skogsrået även i Snöfrid.
Ehuru skogsråets konturer i Rydbergs dikt framträda så tydligt,
som är möjligt i nattdunklet, är det dock ej hon som är
huvudpersonen. O. Holmberg har, så vitt jag kan finna oemotsägligt,
utrett symboliken i kapitlet Dröm och plikt i sin bok om Viktor
Rydbergs lyrik (s. 59 — 69). I Björns svärmeri för skogsrået har
Rydberg gått tillrätta med ett drag hos sig själv, som han varit
starkt medveten om och tidvis plågats av mycket, »benägenheten
för dådlöst rufvande eller tanklös vegetering», som han säger i ett
brev till Borschenius (d. 2V12 1877), ett drag, som han hade ringa
anledning att gruva sig över, då det ju, honom omedvetet, var en
av de viktigaste förutsättningarna för hans oerhört omfattande
produktivitet.
I Snöfrid har huldran sublimerats till fylgia. Det kan hända,
att denna variation av motivet har varit av betydelse för Karlfeldt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
