Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Källan till Tegnérs dikt Henrik IV
233
och hans drottning hon sjöng, och han gaf henne gyllene dosan,
lade kring barnaföderskans hals den gyllene kedjan,
som i dosan var gömd. — »Men den här behåller jag likväl.»
Tegnér följer med ringa avvikelse förelagan, när han i
fortsättningen berättar om skjutningen och det ödesdigra mötet mellan de
bägge älskande. Detsamma gäller också om andra sången, som
huvudsakligen är en poetisk parafras av novellens beskrivning av
Henriks trädgårdsmästarearbete. Ett längre citat illustrerar utan
vidare skaldens beroende. Hos Tegnér heter det på följande sätt:
Henrik gick tida ut i trädgård, skyffel på axeln
vandrade han till Garonnerbrunn, men rundt kring den sköna
brunnen förvildadt var allt, försummadt, gräsgånget och öde,
derför att ingen gick dit, blott den som hämtade vatten.
Brunnen var fjerran, men nära intill låg blomstrande trädgård.
Unga arfvingen af Navarra trifdes der gerna.
Gräfde och gräfde nu djupt i gräset, i morgonens gryning
svett af pannan droppade ner, och tröttad och törstig
gick han till brunnen igen och drack dess flytande silfver.
Nu då läppen var fuktad utaf det kyliga vattnet,
gick han till slottet upp, med honom Flora had’ druckit,
enslig satt han i sal och sorgfullt tänkte på henne.
In i detalj finner man samma innehåll i novellens prosa:
Följande morgon var Henrik redan bittida ute i slottsträdgården.
Med skyffeln på axeln vandrade han bort till Garenner(!)-brunnen.
Ty rundt omkring den sköna brunnen var allt förvildadt och
försummadt; förmodligen emedan ingen annan gick dit, än de, som
hemtade vatten. Brunnen var för långt aflägsen, men ganska nära
intill trädgårdsmästarens hus. — — — Han [Henrik] gräfde och
gräfde i det gröna gräset en stor ring rundtomkring brunnen, och
gräfde hela morgonen. Svetten droppade ned af hans panna, och
då han blef trött och törstig, gick han till brunnen, och drack af
den klara silfverstrålen. Då hans läppar fuktades af det kyliga
vattnet, tycktes honom intet vin så ljufligt. Utan tvifvel hade väl
äfven Florette någon gång druckit ur källan. Från arbetet begaf
han sig hem till slottet. Der satt han nu så sorgsen — — —.
Härmed ha vi redogjort för huvudinnehållet i de bägge första
sångerna och konstaterat de påfallande likheterna med novellen.
Men det är dock att märka, att Tegnér redan i dessa sånger gjort
vissa egna tillägg, i form av kommenterande betraktelser.1 Det kan
1 Den långa redogörelsen för alla blommorna i trädgården (i sång II) är också
ett självständigt tillägg. Den kan sammanställas med Tegnérs Linné-intresse vid
denna tid. (Jfr S. skr. 9, s. 624.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
