Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
234
Alf Kjellén
vara skäl att beröra dessa reflexioner, då de delvis förebåda den för
novellen främmande utveckling, som skalden i de senare sångerna
ger åt kärlekshistorien. Jag tänker särskilt på den stämning, som
tränger fram med anledning av de ungas första förälskelse, det
»oskyldiga hjertats dunkla begär». Det är bäst så, menar Tegnér:
Tidsnog kommer den dag då I veten vad som I önsken.
Kärlekens mognade frukt är bitter. Akten er arma!
Plocken den frukten ej för snart, begär är ej oskuld,
fast det ställer sig så, och mognad lockar till plockning.
En vemodig känsla av oskuldens kortvarighet och den laglösa
erotikens bitterhet kommer fram här liksom på en hel del andra
ställen i skaldens samtida diktning och brev — stundom i egendomlig
brytning med en påfallande cynism. Man kan erinra om Sölves tal
i den ungefär samtida Gerda-dikten Blenda. Sölve talar om, att det
finnes både en ängel och ett djur hos människan:
Men snart växer djuret öfver
engeln och tar ut sin rätt.
Mycket är som det behöfver,
mången trohet som det sofver
helst ibland en kraftfull ätt.
Löftesbrott och harm och ånger
blifva då rätt många gånger
allt det enda, som står qvar
af hvad vår förtjusning var.1
I några rader till friherrinnan Elise Åkerhielm 20 juni 1842
påträffa vi liknande skrupler, i förening med skaldens numera så
vanliga cyniska livsuppfattning: »Napoleon sade: ’Dans 1’amour
comme dans la guerre, il faut enfin venir au corps’. Visserligen,
men en sådan kärlek är dock ofta en sjelf mördare, och är man
förnuftig, så luktar man en tid på blomman innan man bryter henne,
men brytas måste hon slutligen–—.» (S. sJcr. 9, s. 476.)
Man kan lägga märke till den känsla av »fallets» oundviklighet,
som kommer i dagen både i detta brevuttalande och i de citerade
versraderna i Henrik IV. I nämnda reflexioner föregripes den
utveckling, som kärlekshistorien får i tredje och fjärde sångerna. Här
har Tegnér förhållit sig mycket fritt till sin källa, tydligen utan
sinne för det barnsligt oskuldsfulla svärmeri, som i novellen utgjorde
1 S. sir. 9, s. 190.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
