- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
42

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

42

Gustaf Fredén

Hjärne översätter troget:

O Nemesis, rättmätiga med hembden!

Ach, huru billig är din harm och vrede!1

Men därmed är han inte nöjd; han känner tydligen ett behov
av större åskådlighet och låter Nemesis själv framträda för att i en
liten epilog, som ansluter sig direkt till de citerade raderna,
ytterligare, understryka skådespelets moral:

Nu så har jag desse två, desse blodbefleckte, snöde
Atergullit väldelig, att de både liggia döde.
Så, rätt så vill iag belöna dem, som överdådelig
Mig till hembd och vrede reta och ey vela bättra sig.

Samma tanke är det som utvecklas i prologen. Denna gör för
övrigt genom sin stil intryck av att vara tillkommen utan direkt
efterbildning av klassiska mönster och är sannolikt ett av Hjärnes
självständiga bidrag till skådespelet.

Prologen följes av ett samtal mellan Alboin och hans kammarherre
Cleph. Det har påståtts, att denna inledningsscen skulle uppvisa en
från de klassiska mönstren helt och hållet avvikande form. Påståendet
är knappast riktigt. Sedan Furia och Tantali umbra lämnat scenen
och sedan kören haft sitt första framträdande, inledes nämligen även i
Thyestes den egentliga handlingen av en dialog, som klarlägger
förutsättningarna och som därtill hålles just mellan konungen, Atreus, och
en hans hovman och rådgivare. Liksom Cleph söker denne förmå
sin härskare att visa moderation och försiktighet men kommer helt till
korta. Ny är emellertid denna scen i förhållande till Zevecotes drama,
och det är ju lätt att se, att vi här ha ett uttryck för Hjärnes redan
konstaterade strävan efter större åskådlighet. Samma tendens kommer
till uttryck i en sådan scen som den fjärde i andra akten, där Diletta
genom samtal med Ådvin Smådreng ger utlopp åt sin oro inför
det öde som väntar hennes älskade, om han råkar i drottningens
våld. Denna scen tjänar även till att stegra spänningen, då Diletta
söker avvärja den hotande faran genom att skicka bud till Helmiges
att han icke skall bege sig till slottet, ett bud som dock icke når
honom. Ännu mera direkt på åskådarnas nerver spelar Hjärne
givetvis genom de scener i början av fjärde akten, där själva mordet
på Alboin framställes. Lusten att se något hända på scenen till-

1 Rosimunda, tr. av P. Hanselli i Samlade vitterhetsarbeten av svenska
författare III, s. 97.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free