Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
Gustaf Fredén
Välj digh äntligh uth een aff dessa vilkor:
Anten skall tu strax Konung Alboinum
Hielpa slåå i hiäl och alt sedan niuta,
Såsom denna natt, samma lust och fampntag
Iempte kunglig macht öfüver Longobarder;
Eller skalltu döö, där iagh digh förklagar,
för att du begick moot migh sådan våldzverck.
(Hanselli, s. 44.
Någon motsvarighet till denna monolog har icke Zevecote. Han
har emellertid en dialog mellan Rosimunda och Helmiges av i
huvudsak samma innehåll. Detta samtal har efterbildats — att icke säga
översatts — av Hjärne, och det har fått sin plats omedelbart efter
den citerade monologen (III: 2). Här nämnes emellertid icke med
ett ord det löfte, som Helmiges tidigare sagt sig ha fått. Saken
är lättförklarlig: Zevecotes Rosimunda avger aldrig något sådant
löfte. Lika litet finner man det hos Paulus eller Bandello. Förövaren
av mordet, Peredeo, spelar där en mycket underordnad roll; han
lockas visserligen i samma fälla som Helmiges, men ställes, sedan han,
utan att veta det, njutit drottningens gunst, endast inför valet att döda
eller dö; någon utsikt att få bli drottninggemål har han aldrig.
Historien om Alboin och Rosimunda har emellertid också
berättats på ett annat, från Paulus Diaconus ganska avvikande sätt
av Machiavelli. Och hos honom, i första boken av hans Istorie
Fiorentine, återfinner man det sökta motivet. Han berättar alltså,
att drottningen för den unge mannen framhåller, hurusom det stode
i hans fria val att dräpa Alboin och för ali framtid njuta henne
och konungamakten eller att själv dö, såsom den där skändat sin
herres gemål: »e mostrogli come in suo arbitrio era o ammazzare
Alboino, e godersi sempre lei ed il regno, o esser morto da quello
come stupratore della sua moglie.»1 Överensstämmelsen är, som man
ser, delvis ordagrann. Det förefaller mig därför obestridligt, att
Hjärne utom Zevecote och Paulus Diaconus även känt Machiavellis
version.
Egendomligt nog har Hjärnes inspirationskälla varit litterär,
även då det gäller de enda scener som otvetydigt vittna om
inflytande från komediantdramat: själamässan över Alboin och de
1 Niccolo Machiavelli, Opere compleie, Vol. I, Milano 1850, s. 17. Detta
ställe har övertagits även av Middleton och utgör en av de få beröringspunkterna
mellan hans drama och Hjärnes. Han återger det emellertid betydligt friare än
Hjärne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
