Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjärnes Rosimunda och komediantdramat
49
en massa kärleksbrev. Dem hade han stoppat på sig och plockar
nu fram dem »in den Hut, in der Tasche, in den Schöszgen, vorn
im Ermel, vnden in den Schuen.» Han kallar sin förre husbonde
en narr, som skrivit »den Jungfrawen brieffgen» och som därtill
med våld velat taga vad han på annat håll kunnat få godvilligt.
Men, säger han, »ich musz nun weiter sehen was ich also mehr
ererbet habe, ich nenne es so ererbet, andere Leut nennen es aber
gestolen, ich frag nicht viel darnach». Det visar sig, att
penningpungen är väl späckad. Nu inträder emellertid Dardanus. Han
tror sig vara ensam och håller en monolog, som Morohn ideligen
kommenterar med avsidesanmärkningar. Till sist uppfattar han
likväl ett brummande läte och varseblir clownen. Denne ställer sig
stum, men då Dardanus, som känner igen honom, hotar honom
med dragen värja, får han snart mål i munnen. Visserligen söker
han svänga sig och förneka sin identitet: »Neh neh draun neh,
O neh, ich bins nicht, neh, neh», men inför ett förnyat hot med
värjan faller han till föga. Dardanus fordrar nu besked, vart
prinsessan tagit vägen, och låter inte nöja sig med hans undanflykter:
»Ach jr güldener Herr burt ist weg, vnd die Jungfraw ist burt
darumb ist sie weg.» För tredje gången lyfter Dardanus värjan
till hugg, och i sin nöd tar Morohn till bönboken: »Ach Zucker
süsser Herre, schont, schont, ich musz draun draun meinen Herrn
suchen.» Det visar sig, att denne herre, hans verklige husbonde,
är Listanus, »vnsers Königs sein Sohn», prinsessans trolovade. Själv
säger han sig vara »ein gut Hunszfott, vnd sein vornehmster
Diener, dann ich bin aller Diener Diener, vnd heisse Monsoir
Morohn». Nu följer en igenkänningsscen, ty även Dardanus är en av
prinsens tjänare, och han utbrister glad: »Du alter Schnack vnnd
närrischer Morohn kenne ich dich jetzo erst.» På uppmaning av
Morohn — »weil wir so gute Freunde wieder worden sind . . . vnd
ein Tieb vnd ein Schelm der es Böse mit einander meinet» —
sticker Dardanus sitt svärd i skidan, och tillsammans lämna de
båda männen scenen för att söka efter prinsen och prinsessan.
Dessa upptåg är det som av Hjärne förlagts mellan fjärde och
femte akterna och resumerats på detta sätt:
Pickelhäring recknar up och besijr, hvadh han haar ärft (eller
stulit) ifrå sin döda herre. 1 medier tijdh kommer Cleph inn, som
ihiel-slogh dennes herre, blifver varse Pickelhäring, vill hugga ihiäl honom,
4 — 3974. Samlaren 1939.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
