Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Gustaf Fredén
men känner honom å lychtone vara konung Alboini hoffnarr; de gåå
bort och leta Diletta igen. (Hanselli, s. 64.)
I Tragi Comedia följer omedelbart efter den nyss återgivna
scenen ett samtal mellan två soldater, som befinna sig på vandring.
Den ene, kallad Andolosus, klagar sin nöd. I fem år och tre
månader har han tjänat soldat och dock icke förvärvat så mycket,
att han kan skaffa sig nya kläder; hans värd har inte mer mat
att ge honom; där har han ätit rent; han har en svår tjänst, måste
ständigt vara beredd att låta föra sig till slaktbänken, och därtill
kommer ständig hunger och nöd. Ej underligt, att han önskar,
att han aldrig blivit soldat. Hans kamrat, Antoninus, bemöter
honom harmset: klagomålen kunna inte vara allvarligt menade.
Andolosus försäkrar emellertid att han ångrar sig, varpå den andre
utbrister, att han icke kan tänka sig ett bättre liv än det ärliga
soldatlivet. Den som svälter är ingen soldat. Snart skola de komma
till en plats, där värdarna kunna bjuda på både öl och vin —
vber disz, ist nit genugsam hier zubekommen an essender Speisse,
als gute feiste Braunschweigische Bradwürste, Bregenwürste,
Schlackwürste, Blutwürste, Schweiszwürste, Knackwürste, gute Schinken, gut
Rindfleisch, fet Schweinen Fleisch, gute Fische, Wildbrädt vnnd
Gevögel genug, welches ja noch den Bauch füllen kan.
Andolosus svarar, att allt det uppräknade för visso är gott att
äta. Antoninus frågar, varför han då klagar. Därför, menar
Andolosus, att han aldrig får smaka dessa godsaker. Hans värd kan
icke bjuda på dem, då han icke själv har dem. Detta finner
Antoninus underligt: värden måste väl skaffa dem. Hur skulle han
kunna skaffa så mycket, frågar Andolosus, då han själv ingenting
har. Häpen utbrister nu Antoninus:
Bistu ein fünfjähriger Soldat vnd weist das nit, was hastu dann
gelernet? Wann mein Wirth nicht will schaffen, so nehme ich ein
Axt binde daran auff ein Zettelgen geschrieben hepheta, so er dann
das sihet, ist er geschwind dar mir mit guten Worten auff zu warten,
vnd findet sich dann allezeit was ich begehre? Auch thue ich dem
Wirthe auff gut Soldatisch, stattlich darbey fluchen, so kan man was
bey jhnen auszrichten, hastu nun solches auch gethan bey deinem
Vatter oder Wirthe.
Andolosus säger sig aldrig ha vetat, att detta vore rätta
metoden. Jo, försäkrar kamraten, bönderna äro arga skälmar, godvilligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
