Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
Gustaf Fredén
är bunden med ett rep. De ha råkat i tvist om bytet. Jag citerar
ur en av Antoninus’ repliker:
— mir gehöret sie, ich hab mehr dabey gethan als du, vnd jhr
Geschmeide wollen wir theilen, das musz du eingehen, oder sie soll
alsobald vor mir hie das Leben lassen müssen.
Andolosus vägrar att ge vika, och ordväxlingen övergår till
handgemäng. Härunder anländer Listanus tillsammans med en eremit,
som har sin boning i skogen. Prinsen förebrår de båda
kvinnorövarna deras beteende mot den ädla jungfrun, varpå de med
förenade krafter angripa honom. Han försvarar sig tappert och fäller
den ene. Eremiten griper dennes svärd, varpå den andre tar till
flykten. Så återförenas de älskande, och skådespelet kan sluta på
övligt vis med avmarsch till bröllop, sedan dock Morohn fått
tillfälle framföra sina lyckönskningar.
Denna scen motsvarar Hjärnes sista mellanspel, hållet i femte
akten mellan fjärde och femte scenerna:
Cleph, som länge här och där mz sin Pickelhäring lette sin Diletta,
fann henne omsijder uthi tvenne rööffvande soldaters (om hvilka
agerades i nästförra interscenio) omilda hender, fången och bunden, hvilka
sin emillan ordkastas om henne och hennes smycken, hvilken af dem
skall äga henne. Cleph går och vill frelsa henne, de ruusa ann, den
ena på honom, den andra på Pickelhäring. Hvilken, när han seer
sigh vara för svagh, håller medh dem emoot sin herre Cleph, som
imedler tijd den ena af£ dem i hiäl stuckit haff ver, sargar så den
andra, låter taga den skelmska Pickelhäring fast, som föres uthur
spectaclet att uphengias. Clef och Diletta fägna hvarannan och gå
hem.
(Hanselli, s. 89.)
Som man ser, har Cleph här övertagit Listanus’ uppgift. Detta
är emellertid endast vad en logisk utveckling av situationen kräver;
något motstycke till Listanus finns ju icke i Rosimunda, där Cleph
är den som slutligt hemför den sköna. Vidare har Pickelherings
feghet och trolöshet än starkare accentuerats, och hans saga har
fått ett sorgligt slut. Någon nyhet innebär detta icke. Feg och
trolös är han alltid. Att situationen med en komisk figur, som
dö-mes till döden och bortföres till galgen, av 1600-talspubliken
ansågs som synnerligen skämtsam, har Wieselgren påpekat.1 Redan
1 Wieselgren, a. a., s. XX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
