Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
Verner Ekenvall
skillnad mellan dess bokstav och den anda, Gustav III tänkte sig
bakom orden. Han betonar nämligen gång på gång, att det är
Gustav II Adolfs »sälla» regeringssätt, som nu blivit återupplivat.
Det är också lätt att finna, vad det är, som Gustav III här lägger
huvudvikten vid. Även Gustav II Adolf hade ju varit bunden av
en »författning», kungaförsäkran av 1611, men trots detta hade
han i kraft av sin personlighet varit så gott som allenarådande.
Detta var något, som i mycket hög grad tilltalade kungens fantasi.
En tid hade han ju t. o. m. umgåtts med planer på envälde.1
Naturligtvis stod han icke heller främmande för tidens idéer om den
upplysta despotismen — historisk traditionalism är minst av allt
1700-talets särmärke — men sådana planer kunde med hänsyn till
den starka frihetstida aversionen mot enväldet icke lämpligen
framföras. Av desto större intresse var det därför för kungen att icke
alltför skarpt avgränsa sina maktbefogenheter.
Denna regeringsformens andemening kom heller icke genast att
framträda. Efter statsvälvningen följde några år av intensivt
uppbyggnads- och reformarbete, ett reformarbete, som gav de rikaste
löften om upplysningsidéernas förverkligande. Det är mot denna
historiska bakgrund, som Kellgrens första framträdande som skald
måste ses.
I sin allmänna inställning till upplysningsidéerna hade skalden
redan tidigt intagit en plats längst ut på vänstra flygeln, och i stort
sett kvarstår han på denna ståndpunkt ända fram till 1780-talets
första år. Detta blir också av betydelse, då det gäller att bedöma
skaldens inställning till Gustav III och hans politik.
Redan à priori kan man misstänka, att man hos Kellgren under
hans Åbo-tid icke skall finna några klara politiska uttalanden. Han var
ju då en helt ung man, som uteslutande tycks ha gått upp i tidens
estetiskt-religiösa intressen. Vidare har man att ta hänsyn till ännu
en faktor: tryckfriheten. Ar 1774 hade Gustav III bekräftat denna
genom en ny förordning. Detta var ju en vacker gest åt
upplysningens idéer. Men i denna tryckfrihetsförordning fanns en
paragraf, skickligt dold bland vackra fraser, vilken definitivt satte stopp
för ali öppen politisk diskussion i pressen. Det stadgas nämligen
i andra paragrafen, att den, som låter trycka något, som »rörer
eller q välj er» regeringsformen eller kungaförsäkran »jämte vår och
1 G. Landberg, Den svenska riksdagen under den gustavianska tiden {Sveriges
riksdag I: 7\ s. 25.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
