Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 63
smicker i låg prosa, som Ministrar och Ämbetsmän ej blygas att hviska
i Regentens öra.1
Men detta uttalande är kanske icke fullt vittnesgillt för den tid,
det här är fråga om, enär detta de facto skrivits efter skaldens
brytning med Gustav III. Emellertid kunna liknande tankegångar
spåras långt tidigare. I sin första recension i Dagligt Allehanda
kritiserar han skarpt och bitande gratulationspoesien och dess
företrädare :
Som loppor förr Egypti Land;
Så dessa rimkräk oss för wåra synder aga:
Som de; dem ingen mensklig hand
Men blott Guds finger kan förjaga.2
Detta yttrande går väl närmast ut över de dåliga poeterna, men
att våga anfalla gratulationspoesien var redan det en djärvhet.
Hur han betraktar själva dikterna, framgår av artikeln om
Witter-hetsAcademier i Stockholms-Posten? Han yttrar här, att regenterna
blivit allt mer »granntyckta» i fråga om de »rökoffer», som de
kräva. Beteckningen rökoffer ger vid handen, att Kellgren redan
nu i stort sett intagit samma ståndpunkt till hyllningspoesien som
efter brytningen med kungen. Dessutom är han nog djärv att
påstå, att regenterna själva krävde dylika hyllningar.
Kungahyllningarnas rad inledes med ett par dikter från
Åbo-tiden. Så vitt jag vågar döma, höra dessa till de mest äkta, som
Kellgren skrivit. Den första återfinnes i skaldens Nyårs-T ankar4"
och förefaller mig vara den mest spontana av dem alla. Gustav III
hyllas här som befriaren, som räddat sitt fosterland och som så
att säga personifierar dess väl. Dikten är skriven i en jämförelsevis
enkel och värdig stil. Men redan i nästa stora hyllningsdikt,
sällskapet Auroras versifierade tal till kungen vid hans besök i Åbo
1775, är stilen betydligt mera deklamatorisk. Dikten börjar med
en hyllning till Apollo, förnuftet, fortsätter med en skildring av
kulturens seger över barbariet och slutar med ett lovtal till Gustav
III som upplysningsfurste. Trots den högtravande stilen, delvis
kanske föranledd av diktens officiella karaktär, tror jag, att hyll-
1 Brev, s. 204.
2 Dagligt Allehanda (D. A.) 1778: 44.
3 Stockholms-Posten (St. P.) 1782: 269.
4 Åbo Tidningar 1774: 1.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
