- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 20. 1939 /
64

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

64

Verner Ekenvall

ningen är fullt uppriktigt menad, då ju kungen ännu omstrålades
av hela glansen av den popularitet, han vid statsvälvningen
förvärvat. Kellgren kan i honom se en bundsförvant i striden för
upplysningsidéernas seger.

Något annorlunda ställer sig saken, då det gäller att bedöma
de senare hyllningsdikterna. Mellan dessa och de förra ligger bland
annat 1778—79 års riksdag. Utåt tycktes väl det goda förhållandet
mellan konung och folk ännu bestå, och dock var det faktiskt
kungens behandling av denna riksdag, som i mycket hög grad kom att
skärpa den politiska oppositionen. Ansatser till ett adligt
oppositionsparti funnos redan tidigare, men ledare saknades. En del
missgrepp från kungens sida, som klart belyste hans maktlystnad,
svetsade nu samman denna opposition, vilket också kom att visa sina
skadliga verkningar i den kommande tidens politiska stormar.
Böndernas beundran för kungen hade fått en svår stöt genom
brännvinsförordningarna. Borgarna voro missnöjda med
handelslagstiftningen, och prästerna motarbetade religionsfriheten. Inom alla stånd
fanns alltså anledning till missnöje. Någon bestämd tidpunkt för
brytningen mellan kung och folk kan emellertid ej fastslås.
Missnöjet bryter ut så småningom. Efter riksdagen förekommo några
angrepp på regeringen i pressen. Detta gav anledning till en
faktisk inskränkning av tryckfriheten, i det att man gjorde
boktryckarna ansvariga för de skrifter, som de utgåvo. Härigenom fick
regeringen en effektiv censur, ty boktryckarna hade icke intresse
av en politisk press. Allt detta kan knappast ha undgått Kellgren,
allra helst som han såsom informator i ett högadligt hus stod i
förbindelse med adelskretsar. Med tryckfriheten hade han dessutom
själv gjort en ganska tråkig bekantskap. En recension i Dagligt
Allehanda hade förskaffat honom ett åtal, för vilket dock hans vän
Lenngren åtog sig att svara. Vissa spår tyckas till och med ge vid
handen, att Kellgren icke varit så alldeles nöjd med sakernas
utveckling, eller åtminstone, att han i mångt och mycket hade andra
synpunkter än Gustav III. Sålunda är Kellgren livet igenom
pacifist. Åt sitt hat mot det dåraktiga kriget har han givit flera
uttryck, t. ex. i Våren från 1777. Samma tongångar möta oss också
i En stadig man, men här återfinna vi också hans eget trotsiga
frihetsprogram:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:30:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1939/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free