Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kellgrens inställning till Gustav III och hans politik före 1789 77
talas om stora förändringar i dess (Vitterhetsakademiens) inrättning;
men den enda dugeliga, som är att skaffa den en fond lär ej
värkställas».1 Just i dessa dagar, då man ännu svävade i ovisshet om
kungens närmare planer, tar Kellgren till orda och säger sitt
hjärtas mening. Han frågar, vad det är, som ger en akademi dess
anseende i folkets ögon:
Mån Regentens protection f Ja, om han ej blott inskränker den
derwid, at låna henne sit namn, utan tillika gifwer henne en
werkelig upmuntran, hedrar des sammankomster med sin närwaro, des flit
med sit bifall, des arbeten med sin läsning, och wid sit hof ej
miss-wårdar, at någon gång med aktning omtala Wittre Författare och
deras Werk . . . Men också, på andra sidan, torde wara önskeligast, för
Academien at Regenten icke widare må sträcka sin åtgärd. Ty börjar
han äfwen at inmänga sig i des omdömen och granskningar; at
före-skrifwa dem ämnen; blanda sig i deras wäl af nya Ledamöter etc.;
så förswinner den frihet, som är så nödig i dessa Samhällen, och med
friheten ali håg at arbeta. Sen man gifwit sig en Ofwerhet, tänker
man mera på at winna des behag än det allmännas och efterwerldens
förundran: Under Magtens ögon mister Snillet den nerv, det förlitande
på sig sjelft, som ensam spänner det till höga utbrott. . . Des öga
förbländadt af Majestätets glans, finner ej mera wägen til Dagens
hög-der . . ., i stället at forska människohjertat, utletar han sin Herres
passioner, och söker at smickra, eller åtminstone ej såra dem. Academie
Fran^oise ger häraf exempel . . . Man måste ock gifwa Franska Nation
det förtjenta loford, at hos ingen annan Monarkisk Stat har man sett
Författare med lika frihet och dristighet tala sanningens språk;
likasom man äfwen bör göra den rättwisa åt Franska Regeringens
uplys-ning, at den i senare tider blifwit alt mer och mer tolerant, hwad
skriffriheten angår, och Regenterne mera granntyckta om det rökoffer
de fordra.
Men Kellgren kräver inte en obunden frihet.
Men — at med wishet och anständighet tolka de allmänna
sanningar, som för ingen dödelig böra döljas; at dåna med en tordönsröst
mot wåld och oförrätt, . . . at påminna Konungarne sina skyldigheter
och Nationerne sin rätt, at upoffra lasterne åt en allmän afsky, och
dårskapen åt et uppenbart förakt: sådane äro Skaldens, Oratorns och
Häfdateknarens helgade förbindelser. . . . Upfyller åter Författaren
åfwannämde pligter, utan at kränka dem honom åligga som
undersåte; skrif wer han likt en Montesquieu, en Voltaire, en Helvetius, en
Thomas, en Rousseau, med flere; då äro hans arbeten ej allenast icke
farlige för Regeringen, utan böra twärtom med skäl förtjena ej mindre
1 Brev, s. 117.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
